Sitter och tittar på Nyhetsmorgon och minns Berlinmurens fall för 20-år sedan. Jag har många minnen kring det, det var då mitt politiska engagemang precis hade tagit fart och efter att jag gått ut gymnasiet 1989 samlade jag och en kompis direkt ihop pengar för att åka ut och tågluffa i april 1990.. till Östeuropa. Vi var i Berlin och hackade och sprejade på muren och vi var framför allt i Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Ungern. Det var då jag började skriva.. jag minns hur vi satt på tågen och skrev till vi hade kramp i händerna. Hur jag sög in alla berättelser från människorna vi träffade.. jag lärde mig mer än under hela min skoltid. Och vi kände verkligen att vi var med när viktig historia skrevs. Det var häftigt, spännande och intressant! Åren efter det åkte vi tillbaka flera gånger och följde utvecklingen..

I dag hoppas jag också att många tankar går till den israeliska apartheidmur som vi har att riva. Jag ser fram emot den dagen vi firar dess fall. Och jag hoppas att det blir snart.

AB, AB2, Exp, Exp2, DN, Jinge

Läs även andra bloggares åsikter om Berlinmuren, muren

Alla foton är mina egna

Alla foton är mina egna..

Även om man försökt förbereda sig för att Bajen faktiskt skulle åka ur allsvenskan, så inser man när det väl händer hur man klamrar sig fast och hoppas in i det sista. Satt här i Sydafrika och följde matchen mot Trelleborg med en dålig uppkoppling och en lånad laptop och kastades mellan hopp och förtvivlan, för att landa i förtvivlan.

Men vi reser oss och kommer tillbaka.. och vi kommer att stötta vårt älskade Hammarby i Superettan 2010.

Sydafrikanerna väntar på att sommaren skall komma på riktigt, medan vi njuter av värmen och tillbringar all tid vi är här på guesthouset i och runt poolen. Trots att jag inte varit här så himla länge, känns det overkligt att bandysäsongen börjat hemma och att vinterkläderna väntar. Förutom att bada i poolen och gå ut och äta i trevligt sällskap på kvällen, blev det ännu en dag med starka upplevelser.

Genom organisationen SA Cares for Life som bland annat samarbetar med svenska organisationer som Adoptionscentrum fick vi möjligheten att besöka ett projekt för barn i det fattiga området Mabupane. I det barncenter som vi besökte fanns barn som kommer från extremt svåra förhållanden, många HIV-smittade, övergivna eller med andra omständigheter som gör dem till samhällets mest sårbara. Det är ju ett stort problem i de fattiga områdena att så många föräldrar dör i AIDS eller tvingas söka sig till storstäderna.

SA Cares for Life jobbar bland annat med klusterfamiljer, där man slår i hop det som är kvar av flera familjer och där man ger stöd så att de vuxna klarar av att ta hand om sig själva och barnen. Man utvecklar också nya lösningar hela tiden, som att man låter barnen i ett hus bo kvar och att en vuxen flyttar in där och får stöd.

Vi fick besöka några familjer som lever i extrem fattigdom, men som deltar i projekt där de får stöd av socialarbetare och där de har kunnat odla lite grönsaker utanför sitt plåtskjul, mest majs men också tomater och spenat.

Foto: Anna Wester

På centret fastnade vi framför allt inne hos barnen med funktionshinder och andra sjukdomar. Jag skulle gärna ha stannat många timmar till..

Likheterna med våra projekt i Palestina, våra center, var stora och som jag skrivit förut önskar jag att politikerna skulle förstå hur väl investerade biståndspengar det är med dessa små projekt som ger så mycket för hela området. Och där det räcker att komma dit för att se att det är något bra, man behöver egentligen inte läsa alla rapporter och analyser. Tyvärr går ju utvecklingen mot det motsatta.. att små organisatoner inte klarar av alla byråkrati och alla krav med ständiga nedskärningar.

Känner mig också väldigt arg och besviken över att regeringen skär ner på bidragen till informations- och påverkansarbetet. Det är ju tillsammans med det politiska arbetet som det humanitära kan ge resultat på sikt. Det är ju när allt kommer omkring politiska lösningar som är det enda som kan förändra dessa orättvisor. Självklara slutsatser kan man tycka, men uppenbarligen inte för vår regering..

I dag packar vi för att åka på Safari i två dagar. Jag har laddat kameran..