intensiv dag och stark film om Kalandia

I dag var en intensiv dag, det var full fart på kontoret hela dagen, flera trevliga besök. Bland annat kommer Ship to Gaza (Hussein) att ha en arbetsplats på PGS kontor framöver, det känns roligt.

Morgonen började med mötet som jag tidigare gjort reklam för på bloggen i senaste inlägget. Det var Susan Lourenco och Neta Efrony från den israeliska kvinnoorganisationen Machsom Watch som var på besök hos oss och berättade om sitt viktiga arbete att stå och bevaka och dokumentera vid vägspärrarna på Västbanken.

Med sig hade de en alldeles ny film som Neta har gjort, Kalandia. Den var mycket stark, jag grät när jag såg den och efteråt sa Susan att hon gråter varje gång hon ser den. Det blev även en personlig resa tillbaka i tiden för mig – jag reste ju till Palestina första gången 2001 och det var då filmen tog sin början. Neta har filmat vägspärren Kalandia sedan dess, hur den 2001 bestod av ett litet ruckel och massor av soldater som viftade med sina automatvapen och palestinier som krävdes på det ena tillståndet efter det andra för att ibland slutligen stoppas från att passera.

Kalandia har år för år byggts ut och muren har kommit till och nu är det som en terminal. Man ser inte längre soldaterna (utom ibland), utan hör röster på Hebreiska som talar om vilken kö du skall ställa dig i. Det är på ett sätt läskigare nu, jag har skrivit det förr, men det är som att förtrycket har institutionaliserats. Filmen skildrar ockupationens vardag på ett mycket träffande sätt och jag hoppas att många människor kommer att se filmen.

Det var väldigt givande och intressant att prata med Susan och Neta, hade velat ställa tusen frågor till bara. Länkar till deras hemsida igen. Det mest nedslående var deras konstaterande att de har väldigt svårt att nå ut i det israeliska samhället.

Foto: Sara Aarnivaara

Fler bilder på PGS blogg

Läs även andra bloggares åsikter om Palestinagrupperna i Sverige, Machsom Watch