läs läs läs

Läs Mattias Gardells svar på Peter Englunds ironiserande över att Gardell fått Leninpriset av Jan Myrdalsällskapet.

Gardell: Jag har inget otalt med min historia

Läs även andra bloggares åsikter om Mattias Gardell

Magnolian blommar

Det kändes ju som högsommar i går, men det är ändå fortfarande bara april. Så trädgården håller fortfarande på att vakna. Nu är det mest att ta bort gamla växter och göra fint.

Magnolian står dock i blom och förgyller tillvaron för alla som promenerar genom Eriksdalslunden.. När jag planterade den för några år sedan var den pytteliten, det är så häftigt att se hur den vuxit och vad vacker den är nu. Borde tagit kortet för någon dag sedan. Fick inte med mig kameran, så det blev en telefonbild..

Läs även andra bloggares åsikter om Magnolia

trädgården kallar..

Foto: Anna Wester

Nu då, nu borde våren vara här för att stanna, eller för att inom en ganska snart framtid övergå till sommar. Så otroligt härligt! Men det är också mycket som behöver göras om man har trädgård. Nu får således kolonilotten hamna på att göra-listan i större utsträckning. Jag är så dålig att göra i ordning på hösten och det får man lida för nu och slarvar man på våren, blir det problem hela sommaren..

I dag har vi gemensam städdag i koloniträdgårdsföreningen, så jag gör mig redo för att åka dit tidigt.. Tar nog kameran med mig, för jag vet en och annan som vill se lite schyssta blommor här på bloggen då och då.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, trädgård

Stoppa bosättarvåldet!

Jag har alltid att tyckt det är konstigt att de olagliga israeliska bosättningarna på Västbanken får så lite utrymme i diskussioner om Palestina/Israel och hur det skall kunna bli fred. Bosättningarna är en kärna i konflikten och ett av de kanske största hindren för fred. Vid nästan alla fredsöverenskommelser har i princip det enda kravet på Israel varit att frysa bosättaraktiviteterna. Men det har de ALDRIG gjort. Bosättningarna har hela tiden expanderat, flera nya har kommit till samtidigt som fredsfördragen förväntats träda i kraft, så även under Osloprocessen. Och under de senaste månaderna har vi sett bosättarvåldet accelerera. Och det är brutala våldsattacker riktade mot obeväpnade palestinier, ibland barn.

Man får verkligen ont i magen när man hör om maskerade bosättare som kommer med basebollträn eller skjutvapen och attackerar civila palestinier i alla åldrar. Vart skall de som attackeras vända sig? Jo till den israeliska militären som oftast står och tittar på och kanske ingriper när det spårar ur totalt.

I går stod maskerade israeliska bosättare vid en palestinsk skola i en by söder om Nablus. Därifrån sköt de och skadade sex palestinier. Efter händelsen införde militären utegångsförbud i byn.

Palestinian official responsible of the settlement file in the northern West Bank Ghassan Daghlas said the settlers, from Yitzhar, opened fire at the locals from 20 meters away. He called the incident a “clear and dangerous violation of the rights of the Palestinian residents on their lands.”

Läs hela artikeln: Masked settlers open fire on Palestinians at Nablus area school, six injured

Läs även andra bloggares åsikter om Bosättare, bosättarvåld, ockupation, folkrätt, internationell rätt, Västbanken

His name was Basem

Bil’in – His name was Basem

His name was Basem, which means smile, and that is how he greeted everyone. But we all called him ‘Pheel’, which means elephant because he had the body the size of an elephant. But Basem had the heart of a child.

He loved everyone, and because of his sweetness and ability to make us laugh, everyone loved him. Basem was everyone’s friend: the children talk about how he would play with them, scare them and then make them laugh. He would tend the garden in the playground and bring toys and books to the kindergarten. The old ladies in the village talk about how he used to visit, to ask after them and see if they needed anything. In the village, he seemed to be everywhere at once. He would pop in to say hello, take one puff of the nargila, and be off to his next spot. The morning he was killed he went to the house of Hamis, whose skull had been broken at a previous demonstration three months ago by a tear gas canister projectile – the same weapon that would kill Basem.

Basem woke Hamis and gave him his medicine, then off he went to visit another friend in the village who is ill with cancer. Then a little girl from the village wanted a pineapple but couldn’t find any in the local stores. So Basem went to Ramallah to get a pineapple and was back before noon for the Friday prayers and the weekly demonstration against the theft of our land by the apartheid wall. Pheel never missed a demonstration; he participated in all the activities and creative actions in Bilin. He would always talk to the soldiers as human beings. Before he was hit he was calling for the soldiers to stop shooting because there were goats near the fence and he was worried for them. Then a woman in front of him was hit. He yelled to the commander to stop shooting because someone was wounded. He expected the soldiers to understand and stop shooting. Instead, they shot him too.

People came to his funeral from all the surrounding villages to show Basem that they loved him as much as he had loved them. But those of us from Bil’in kept looking around for him, expecting him to be walking with us.

Pheel, you were everyone’s friend. We always knew we loved you, but didn’t realize how much we would miss you until we lost you. As Bil’in has become the symbol of Palestine’s popular resistance, you are the symbol of Bil’in. Sweet Pheel, Rest in Peace, we will continue in your footsteps.

— Mohammad Khatib, member of the Bil’in Popular Committee Against the Wall and Settlements

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, motstånd, IDF, tårgasgranater

Utställning med bilder från Gaza

Tips på utställning med bilder från Gaza som öppnar i dag på Tegen 2 (Bjurholmsgatan 9b, Skanstull)

Gaza: Boningar
Kent Klich

Vernissage fredag 24 april kl 17 – 20

I utställningen visas bilder som världen inte skulle få se. Fotografier på privata hem i det avskurna och isolerade Gaza, med rester och spår av vinterns israeliska attack: Operation gjutet bly. Men, har vi inte fått vår beskärda del, frågar sig mången eländestrött betraktare. Är det inte dags att göra motstånd mot att mina ögon ska bli medskyldiga till mer? Och Kent Klichs bilder svarar genom att titta tillbaka: så länge ni inte ser så måste ni fortsätta titta.

Förvisso matas vi av förbiflimrande bilder av sårade och döda människor, men sen är de borta och allt fortgår ”som vanligt”. Med den effekten att vi i bästa fall blivit något mer informerade och i sämsta fall något mer avtrubbade. Det är vad den traditionella dagliga nyhetsbevakningen gör med den globala världsmedborgaren i TV-soffan.

I Kent Klichs bilder ges betraktaren tid att se vad han eller hon inte ser. Det handlar inte om sanningsanspråk, det handlar om tid och rum, om fördröjningar och förskjutningar, om närvaro och om ljus. Trots att människorna här rent fysiskt är frånvarande. För det mänskliga, det för oss gemensamma, djupt privata, i det här fallet representerat av hemmet, framkallar närhet och identifikation med de utsatta inre rummen som vi inte kan greppa, bara ana.

”I ett läge där journalistiken präglas av en till censur gränsande standardisering av form och innehåll blir det konstens uppgift att inspirera diskussionen om samhällets framtid. Så kommer det sig att det i allt högre grad har blivit konstens uppgift att gestalta ”det politiska”, det vill säga villkoren och priset för den politik som förs, medan förhärskande journalistik i allt högre grad tjänar ”politiken”; den nöjer sig med att spegla den institutionaliserade maktens ritualer och förmedla de åsikter som försetts med auktoriteternas sigill. När journalistiken förvandlas till furstespegel, förvandlas konsterna till journalistik i ordets ursprungliga mening: en löpande krönika.” Stefan Jonsson ur Estetikens fakta och journalismens fiktioner. Mediernas logik i globaliseringens tid.

Utställningen pågår t.o.m 17 maj

Kent Klich är en prisbelönt svensk fotograf bosatt i Köpenhamn med hela världen som arbetsfält, och med många utställningar och publikationer bakom sig både här och internationellt. Han är utbildad på International Center of Photography, New York. 2008 blev Picture Imperfect utvald som en av de bästa fotoböckerna 2007 – 2008 av Kassel Fotoforum.

www.kentklich.com

öppettider: fred-sönd 12-17
Bjurholmsg. 9b
T-bana Skanstull

www.tegen2.se

Sex månaders fängelse för fredsaktivister – döms för försök till sabotage

Pressmeddelande från vänner i kampanjen Avrusta. Vill här på bloggen uttrycka mitt stöd till Martin, Pelle och Annika och tacka dem för deras viktiga arbete för en fredligare värld. Stoppa svensk vapenexport!!

Idag tisdag 21 april kom domen för de tre fredsarbetarna som natten till den 22 mars gick in på Saab Aerospace Systems i Linköping i syfte att avrusta svenska stridsflygplan för export.

Fredsaktivisterna dömdes för försök till sabotage: Martin Smedjeback dömdes till fyra månaders fängelse, Pelle Strindlund till fem månaders fängelse och Annika Spalde fick sex månaders fängelse. Dessutom fick de ett gemensamt skadestånd på 151 000 kr. Alla tre har suttit häktade i Norrköping sedan aktionen och kommer också att få sitta kvar.

I rättegången den 14 april yrkade de anklagade på frikännande, eftersom de agerat i nödvärn för att hindra det lidande och död Jas-plan från Sverige orsakar runt om i världen. Åklagare Willhelm Storck höll inte med om detta, då han ansåg att aktionen skulle klassas som försök till sabotage och brott mot lagen för skydd av samhällsviktiga anläggningar. De tre fredsarbetarna har ännu inte bestämt ifall de kommer överklaga domen.

”I Linköpings tingsrätt tog jag upp risken att JAS skulle användas för att avfyra kärnvapen. Något är snett när man döms till fängelse för försök att avstyra ett kärnvapenhot,” uttrycker Martin Smedjeback då domen anlänt.

”Att arbeta för en fredligare värld är tillfredsställande, även när man sitter bakom galler. Jag känner mig fri i min cell,” tycker Pelle Strindlund, författare.

”Det är inte roligt att vara inlåst, men jag känner mig glad över att vi genom vår aktion lyft fram offrens perspektiv. För den svenska vapenexporten skapar, och kommer att skapa många offer,” säger Annika Spalde, diakon.

Aktionen var en del av inom kampanjen Avrusta, som drivs av nätverket Ofog sedan hösten 2008 och vars mål är att stoppa den svenska vapenexporten. Tidigare aktioner inom kampanjen har delar till haubitskanoner samt granatgevär av typen Carl Gustaf, vapen som levereras till Indien och USA, avrustats. Vid de tidigare avrustningsaktionerna inom kampanjen har två fredsarbetare dömts fyra månaders fängelse, samt två andra aktivister efter överklagan fått sitt skadestånd sänkt med 30 000 kr och en av domarna sänkt från tre månaders fängelse till villkorlig dom samt 80 dagsböter.

Kontakt:
avrusta@ofog.org
www.avrusta.se

Folkpartiet vill ha hårdare tag..

Jag blir skrämd av folkpartiets inställning till barn och ungdomar och hur man skall hantera problem i unga år. Nu skall de driva att barn som begår brott skall kunna ställas inför rätta i domstolar och de har tidigare drivit frågan om sänkt straffrättsålder. De benämner det svenska systemet där socialtjänsten har ansvar för unga kriminella som en ”missriktad välvilja”.

Vaknar till en diskussion om detta på svt morgon – Skönt att miljöpartiets Mehmet Kaplan finns där och kan bemöta folkpartisten Johan Pehrsson och hans partis osympatiska förslag och argumentation..

Johan Pehrssons debattartikel

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet

Dror Feiler om rasismkonferensen

Dror Feiler talar vid en demonstration för Gaza 2 januari 2009.
Foto: Anna Wester

Läs Dror Feilers artikel på Newsmill: EU-delegaternas tystnad kring Israels rasistiska politik är den verkliga skandalen

Är det med andra ord tabu att använda ordet rasistiskt om ett land som Israel på en FN-konferens om rasism? Eller vad måste Israel göra (som de inte gör idag) för att det ska stå utom allt rimligt tvivel att Israels politik och dess lagar och tillämpning är rasistisk? Israel fick ju inte ens nämnas i konferensens slutdokument. Den som följde turerna kring den så kallade ”Durban 2″ vet att efter starka påtryckningar från EU har utkastet till slutdeklaration i sista stund reviderats ned från 45 till 17 sidor varvid alla referenser till Israel och Mellanöstern ströks. Och trots det valde både Israel, USA och flera andra stater att bojkotta mötet.

/…/

För vad ska vi i så fall kalla en stat som bedriver en politik där det görs avgörande skillnad på människor enbart på grund av religion och etnicitet? Vad ska vi kalla en stat vars lagar inte är lika för alla? Vad ska man kalla den praxis som ger judiska medborgare i Israel exklusiv rätt att köpa jord (c:a 90 % av landets jord är inte tillgänglig för köp för landets icke judiska medborgare. Endast på grund av att dem inte är judar)? Vad ska vi kalla de lagar som tillåter att judiska medborgare i Israel gifter sig med utländska medborgare för att sedan leva tillsammans med dem i Israel samtidigt som samma sak är förbjuden för Israels palestinska medborgare? Endast på grund av deras etnicitet.

AB, DN, DN2, SvD, Jinge, Gaza; Peace n Freedom, Annarkia, Svensson, Esbati, Forum för frihet

Läs även andra bloggares åsikter om Rasismkonferensen, FN, Durban II, Israel, apartheid

En skön derbyvinst!

Hammarby vann över Djurgården med 3-1, egentligen 4-1 för vi fick ett solklart mål (vilket tv-bilderna visar) bortdömt. Men det här gången fick inte domaren avgöra matchen. Det gjorde våra spelare och vår fantastiska klack! Efter det bortdömda målet och ett mål av DIF, ökade sången från Bajens läktare. En underbar stämning och jag är så jätteglad. Det är en härlig känsla att åka hem från ett Stockholmsderby efter en vinst.

Skönt också att få blogga med en massa superlativ!

Läs även andra bloggares åsikter om Hammarby, derby