tear down the wall..

Foto: Anna Wester

Jerusalem och Hebron

Verkligen skönt med sol och värme efter gårdagen då det var kallt och regnade. Det blev en lång dag och det känns att man är ovan med så stark sol.. jag orkar inte skriva så mycket i kväll, men tänkte lägga upp lite fina bilder från Jerusalem. På eftermiddagen/kvällen var vi i Hebron.. det finns mycket att säga om Hebron, så jag får återkomma om det.

Damaskusporten Östra Jerusalem

Fikon

Man ser israeliska flaggor lite här och var på husen i Östra Jerusalem. Det här är Sharons hus – Israels förre premiärminister Ariel Sharon tog huset och har enligt uppgift spenderat en eller två nätter där.

Foto: Anna Wester

Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem, Östra Jerusalem, Israel, Palestina, ockupation, bosättare

Oväder.. datastrul och uttalande från konferensen

I går öste regnet ner på Västbanken, det åskade och blixtrade. I Gaza är det värre, där har regnet också öst ner så det har blivit översvämningar. Så det kanske var bra att jag inte kom in, för då kanske vi inte hade kunnat ta oss därifrån. När Yvonne lämnade Gaza klockan två ii tisdags var vattnet en halv meter på gatorna och på kvällen såg vi på tv att det inte gick att gå på gatorna.. Hoppas nu bara att det inte blir som sist när avloppssystemen brast och fem personer dog. Detta ovanpå allt.

I går skulle jag skriva på bloggen, men skulle bara följa Hammarby-Halmstad från datorn, när internet plötsligt försvann – då stod det fortfarande 0-0 i matchen.. fick senare SMS med beskedet att Bajen vann med 2-1. Underbart! Jag kommer precis att hinna hem till sista matchen på Söderstadion, får nästan åka direkt dit.. men det är det värt.

Under konferensens andra dag fungerade tekniken bättre och det blev bra diskussioner mellan Gaza, där det var cirka 300 palestinier som deltog och oss internationella i Ramallah. Uttalandena som togs i slutet av konferensen var bra, tydliga och kraftfulla.

Ena uttalandet var en protest mot att Israel inte lät delegaterna komma in i Gaza och det andra var en sammanfattning av slutsatserna av konferensen, ett fördömande av israels belägring av Gaza och ockupationen av Palestina. Jag har inte fått hela uttalandet, men här en sammanfattning:

We, Palestinians, Israelis and internationals from several continents /…/ unreservedly condemn the ongoing and escalating injustices taking place in the Gaza Strip and the West Bank.
We demand that the Israeli Government:
1. Immediately end the siege of the Gaza Strip.
2. Allow freedom of movement for individuals and goods.
3. Work genuinely to end the conflict and reach a just peace according to UN resolutions and past agreements made and broken.
4. Reach a just solution for the Palestinian refugees.
We, especially internationals who have a big role to play in pressuring their governments to take actions in support of international law, commit ourselves to:
1. Present information about siege conditions in the Gaza Strip to our professional bodies and through our local media.
2. Contact our government officials and pressure them to act to end the Siege.
3. Initiate a discussion within our various institutions – professional associations, universities, religious bodies and other groups – about the appropriateness and feasibility of using the strategy of “boycott, divestment and sanctions” to pressure Israel to end the siege of Gaza, and its occupation of Palestinian land, and to conform with international law.

Konferensen fick en hel del uppmärksamhet i medierna världen över, dels var ju demonstrationen vid gränsen till Gaza förstanyhet i Israel under två timmar och sedan blev många intervjuade av sina länders tidningar och TV. En norsk psykiatriker säger att hon blev intervjuad av av svt, men jag såg inte det.. Bella från Arbetaren skrev en artikel som väl kommer ut i dag, hon intervjuade Yvonne från Gaza och mig från Ramallah, samt Dr Nacy Murray en skön amerikansk kvinna. Jag fick skicka bilder till dansk, norsk, svensk och irländsk media.. jättekul.

I dag skiner solen i Jerusalem och vi skall snart gå ner i Gamla Stan. På lördag skall vi åka till Jenin, där har jag faktiskt aldrig varit så det känns jättebra.. Varje gång jag har varit på väg dit har det hänt något som gjort att jag inte kommit dit. Nu skall vi åka dit med rullstolen som jag tog med mig från Sverige..

Ramallah med länk till Gaza

Dr Eyad Sarraj från Gaza Community Mental Health Programme fick prata med sina utländska kollegor via videolänk mellan Ramallah och Gaza. Foto Anna Wester

Jag är i Ramallah i dag på konferensens andra och sista dag. Yvonne var en av få internationella som kunde ta sig till Gaza, så hon är där. Det var väldigt känslomässigt när videolänken till Gaza sattes på och vi fick kontakt, det var ju där vi skulle ha varit. Många av forskarna och doktorerna känner sig förödmjukade över att Israel kunde stoppa dem från att träffa sina kollegor – det genomsyrade också inledningstalen.

Jag var på två Workshops i går, den första International experiences of Siege där bland annat Dr Nancy Murrey presenterade sin uppsats From Guantanamo to Gaza, där hon jämförde den amerikanska regeringens brott mot mänskliga rättigheter i det så kallade kriget mot terrorismen med Israels behandling av befolkningen i Gaza. Hur man knäcker människor genom att stänga in dem utan något slut i sikte.

Ett annat exempel var från Storbrittanien där flera personer sedan den 11 september sitter i husarrest anklagade för att vara säkerhetsrisker, men utan att veta de konkreta anklagelserna. En forskare har träffat dessa personer, deras fruar och barn och undersökt hur det påverkar dem att leva i ovisshet om vad som skall hända och hela familjen, speciellt barnen, påverkas eftersom det inte får finnas några datorer i hemmet till exempel och vilken tid som helst på dygnet kan det komma poliser och göra husrannsakan. Det tredje exemplet var från Nordirland och hur den trettioåriga konflikten där påverkat människor.

På eftermiddagen deltog jag i en Workshop om palestinska fångar i israeliska fängelser och alla talare var med via länk från Gaza. Det var mycket strul med tekniken, vilket var jättesynd. Men talarna återkom till att de tusentals palestinska fångarna som sitter i israeliska fängelser inte får den uppmärksamhet de förtjänar av omvärlden, att de beskrivs som siffror och presenteras som statistik. Bakom varje fånge finns en tragisk historia med mycket lidande hos familjen som oftast nekas att besöka den fängslade och man diskuterade hur man skulle kunna nå ut med dessa historier för att få omvärlden att agera när Israel bryter mot internationella lagar. En 15-årig flicka vars mamma sitter i fängelse berättade om hur fängslandet av mamman drabbat henne och hennes syskon, hur de inte får besöka henne som dessutom fött en son i fängelset. Och hur de lider av de dåliga förhållanden som råder i fängelset.

Det är tunga föredrag och vittnesmål, värst är förstås att höra om situationen för barnen i Gaza..

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, GCMHP, Ramallah, politiska fångar, belägring, mental hälsa

Palestina-Jordanien 1-1

Här kommer några foton från den historiska kvällen i går när Palestina för första gången fick spela en fotbollslandskamp hemma på Al Ram-stadion.

Foto: Anna Wester

Läs även andra bloggares åsikter om Fotboll, Palestina, FIFA, palestinska fotbollslandslaget, Al Ram, Västbanken

Fler foton från demonstrationen i går

Foto: Anna Wester

Läs även andra bloggares åsikter om Demonstration, Erez, checkpoint, akademisk frihet, belägring, ockupation, internationell lag, Israel, IDF

Eretz 2

Ny absurd skylt. Packningen tillhör en palestinsk familj som väntar på att få komma in i Gaza. Det kan bli dagar och nätters väntan.

Bland annat så här övervakar Israel befolkningen i Gaza, det hänger en kamera där.

Foton:Anna Wester

Demonstration vid Eretz och fotboll i Al Ram

Foto: Anna Wester

Det blev en riktigt lång dag i dag, åkte till Ramallah och mötte de andra internationella besökarna som skall vara med på konferensen om mental hälsa som börjar i morgon. En härlig blandning av människor, aktivister, läkare, psykologer, studenter och journalister från hela världen. Vi var ett litet skandinaviskt gäng med tre svenskar, en norsk och en dansk, annars var det nog flest amerikaner, israeler och italienare och så några från Canada och Irland.

När vi kom möttes vi av ett stort pressuppbåd, säkerhetsmän och bilar med tonade rutor – vi tänkte att det kanske var presidenten som var där eller regeringsmänniskor.. men det var FIFA och palestinska fotbollsförbundet som hade presskonferens. Jag hade läst i Aftonbladet att landskampen mellan Palestina och Jordanien skulle spelas i Gaza, men så var det alltså inte utan de spelade på den halvfärdiga stadion mellan Jerusalem och Ramallah, Al Ram. Så det var bara att fixa biljetter..

Vi drog till Eretz-checkpoint i två bussar och höll en demonstration där, den var toppnyhet i israeliska medier i två timmar vilket känns jättebra. Men gränsen förblev förstås stängd.. Det sitter palestinier där som suttit i dagar, med barn och äldre. Det finns ingenting där, inga toaletter, inget vatten – men de vågar inte lämna för de har lämnat ifrån sig sina id-handlingar och rätt vad det är ropar de upp deras namn. Eller också inte. Så sjukt..

Efter demontrationen var det direkt till fotbollsmatchen som var något av det galnaste men härligaste jag varit med om..den slutade 1-1. Inga israeliska soldater syntes till och det var totalt kaos, men ett härligt kaos – människor var lyckliga under 90 minuter. De hade sålt biljetter innan, men det la ner att kolla till slut. Detta, att palestinska landslaget spelade hemma var riktigt stort, jag tror inte det har hänt tidigare, de brukar tvingas spela i Jordanien eller Egypten annars.

Foto: Anna Wester

På vägen hem var det svårt att ta sig någonstans på grund av alla bilar och muren som går mitt i det som tidigare var huvudvägen mot Ramallah, vi gick genom Al Ram-checkpoint för Taha väntade utanför. Då blev man påmind om situationen igen, efter att ha tänkt på annat under fotbollsfesten. Det var riktigt riktigt otäckt, jag var säker på att de israeliska soldaterna skulle börja skjuta för de var väldigt aggresiva och hade sina automatvapen laddade och riktade mot folk hela tiden.. hoppas att det inte blev så. Oss vinkade dem förbi för det står ju Sverige på våra pass.

Jag är jätte jätte trött och borde kanske inte skriva så mycket nu, men jag kan inte låta bli.. har egentligen mycket mer att berätta, men jag skall ju skriva bättre formulerade artiklar sen och kommer att få tid att blogga mer under veckan. I morgon åker jag till Ramallah och Yvonne till Gaza. Vi jobbar fortfarande på att även jag skall få tillstånd att åka in i Gaza och då åker jag på onsdag.

Framme!

Foto: Anna Wester

Jag är framme, sitter på Yvonnes balkong i Östra Jerusalem och dricker kaffe. Jag har nyss vaknat efter några få timmars sömn. Jag landade i Tel Aviv klockan tre och det gick ganska snabbt att komma igenom och få min väska. Däremot var rullstolen (se inlägget från igår om varför jag har en rullstol med mig) försvunnen och ingen var jättepigg på att hjälpa mig. Efter två timmars irrande på flygplatsen hittade jag en tjej som tog tag i det, hon sprang runt och letade men utan att hitta den. Så när jag hade fyllt i alla papper om försvunnet bagage kommer någon och säger att rullstolen är återfunnen.. efter ytterligare väntan var jag så på väg mot Jerusalem.

Taha som är vår chaufför, vän och klippa och som hjälper oss med det mesta, hämtade mig och det var jättekul att träffa honom igen! Underbart att vara här! I natt regnade det, men nu ser det ut att klarna upp.

I morgon börjar ju den konferens som skulle hållits i Gaza men som är flyttad till Ramallah efter att Israel har nekat alla 120 delegater från hela världen (läkare, psykologer, akademiker etc) inträde i Gaza. Konferensen som skall handla om blockadens påverkan på människors mentala hälsa har satts under blockad! (se tidigare inlägg om konferensensen längre ner).

Nu på morgonen hålls en presskonferens här i Östra Jerusalem – jag är inte där, men Yvonne bevakar. Sedan åker vi till Ramallah för att tillsammans (alla delegater) ta oss till Eretz-checkpoint, alltså den vägspärr (terminal) man måste passera för att ta sig in i Gaza. Där kommer vi att hålla ännu en presskonferens och en demonstration mot Israels beslut att inskränka den akademiska friheten och bryta mot de mänskliga rättigheterna..

på väg..

I kväll flyger jag till det Heliga Landet.. jag har lite resefeber, det har jag alltid när jag skall någonstans men lite extra när jag är på väg till Palestina – lite ofokuserad och nu sitter jag här och tittar på alla papper, kameror, sladdar, laddare, mp3, dator etc.. som skall med – vet inte riktigt hur jag skall packa allt, men det blir väl bra till slut.

Hur det är när man kommer till Tel Aviv vet man aldrig, det beror ju på vem man möter. Första gången jag reste dit 2001 var det långa förhör, vi var en liten grupp som de splittrade och förhörde oss en och en.. värst var det för en kille med iransk bakgrund. Andra gånger har det bara varit att passera.. Nu kommer jag klockan tre på natten – hm.. det kan vara både bra eller dåligt.

Det jag är mest nervös över är att jag har en rullstol med mig, en lättviktsrullstol till en kille som blev ryggmärgsskadad efter att ha blivit skjuten av israeliska armén när han var yngre. Han lärde sig sedan att klara sig själv med en sån rullstol. Nu går det inte att få tag på så smidiga rullstolar på Västbanken längre, utan bara tyngre och klumpigare. Det är en vän till honom som fixat fram den här – det är inte billigt med bra rullstolar har jag fått lära mig. Jag är i alla fall nervös att de skall ta den ifrån mig på Ben Gurion, att det blir något problem.

Okej, nu skall jag bege mig mot Arlanda snart för rullstolen skall plastas in..