Möten, kändisar och PGS i fokus..

Per signerar sin bok Foto: Anna Wester

60 år av fördrivning, 40 år av ockupation. Per har sammanfattat historien på 730 sidor. Foto: Anna Wester

Snart är årets Bokmässa slut och jag tar tåget hem till Stockholm. Jag känner mig jättenöjd och glad och som alltid efter några dagar i mässmiljön trött och lite hes. I dag var nog Palestinagruppernas viktigaste dag när vi hade framträdanden på stora scenen och Per Gahrton signerade sin nya bok.

Det har varit så otroligt många möten med intressanta människor och även om jag inte varit på något av de stora seminarierna, så har jag hamnat på flera bra och spännande föredrag, framför allt på Internationella torgets scener. Det har handlat om det så kallade kriget mot terrorismen, hotet mot klimatet, HIV/Aids i Afrika, handelsavtal, bistånd, vatten, alkohol, demokrati, religion etc etc. Och så då alla samtal i montern, de flesta positiva men också folk som kommit för att tjafsa och provocera… men det håller en ju vaken.

På nedre våningen har det varit kändistätt i förlagens montrar. Man undrar om några, som till exempel Jan Guillou och Leif GW har klonat sig inför mässan för vart man än vänder huvudet är de där. Jag blir rätt imponerad över hur rutinerade vissa författare och debattörer är, lika bra och fokuserade på sitt 100:e föredrag.

Jag kan konstatera att intresset för Palestina är väldigt stort och det finns så många som gör så mycket bra – men ändå händer ingenting.. det är frustrerande. Men jag tar med mig alla positiva möten härifrån och så får vi kämpa vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om Bok- och biblioteksmässan, Per Gahrton, Palestinagrupperna i Sverige, Palestinas frihetskamp, Internationella torget, fred

Afghansk frukost..

Kom till mässan tidigt i dag och möter Svenska Afghanistan kommittén (SAK) som bjöd på frukost och morgonens första föredrag, Vad händer i Afghanistan? Det var trevligt, intressant och gott.

Foton: Anna Wester

Läs även andra bloggares åsikter om Afhanistan, Bokmässan, SAK, Svenska Afghanisatan Kommittén

vad världen behöver, mässmyller och nästa chans för Bajen

Världen behöver… ?? jag skrev kärlek för med kärleken kommer ju så mycket annat av det som världen behöver.. (Från IOGTs monter)

Några bilder från årets bokmässa..

Några bilder som jag tog från mässan i går..

Solidaritetshuset i Stockholm – PGS med fler..

Svenska Afghanistankommitten på Internationella Torget

Ingela Mårtensson och Jan Guillou talar om vem som är terrorist?

Lisa Norman och jag hade ett pass i Kulturtidskriftsmontern där vi fick visa upp Palestina Nu.

Rättvisecenter för Palestina, en organisation från Göteborg

PGS finns i två montrar, här i Sveriges Kulturtidskrifter

Rättvisemärkt på Internationella Torget

Undrar om förlagen sponsrar bloggare? Jinge om hur Blondinbella luras.

Läs även andra bloggares åsikter om Bok- och biblioteksmässan, Bokmässan, Internationella torget, Kulturtidskrifter

Lite tankar om böcker och annat..

Förra årets monter. Vår fina tavla är med i år också..

Första åren jag var med på Bokmässan hade jag svårt att hålla i plånboken, tusenlapparna rann mig ur händerna och det är ju naturligtvis inte någon slump att den ligger när vi precis har fått lön. Jag handlade mer än jag hade råd med. Jag blev helt enkelt exalterad av alla böcker och att dessutom kunna få dem signerade av sina favoritförfattare gör ju att man bara måste köpa en till och en till.. Fördelen då var att jag hade många julklappar färdiga redan i oktober och min familj gillar böcker lika mycket som jag, så det var ju passande. Jag har dock lugnat ner mig och förra året slog det över, då köpte jag inte en enda bok tror jag . Så i år kanske jag kan hitta en balans och tänka igenom vad jag verkligen vill ha eller ge bort.

Bokmässan är ju till stor del ett kommersiellt jippo som de stora förlagen tjänar mest på. Men det är även en chans för mindre förlag och för debutanter och mindre kända författare att synas. Jag gillar i alla fall verkligen att vara där, speciellt att det skrivna ordet är i fokus. Mina egna författardrömmar gör sig påminda och det är på gott och ont. Jag får ofta frågan varför jag inte skrivit någon bok när jag ändå skriver typ dygnet runt. Ja, nu är det ju inte så enkelt att man bara bestämmer sig för att skriva en bok, någon skall ju vilja ge ut den och några skall vilja läsa den och shit vad mycket böcker det ges ut. Jag har hållit på med en roman i flera år och har väl skrivit några hundra sidor, men jag har inte vågat låta någon läsa den trots att jag har många skribenter av olika slag i min närmaste bekantskapskrets, eller kanske just därför!?. Och ju längre man väntar dessto högre blir kraven och nu känns det ju som att det borde blivit något bättre när jag har hållit på så länge. Nej, jag skall nog hålla mig till artiklar och bloggande så får man väl se vad som händer i framtiden.

Internationella torget där vi står är som jag skrivit förut en sympatisk plats och det är ju främst därifrån jag kommer att rapportera, för jag är där för att jobba. Det är ett bra tillfälle att möta lärare, bibliotekarier, studenter och så klart allmänheten också.. och att dessutom möta alla andra som jobbar med Palestina och internationella frågor är ju jättegivande. Skall försöka ta lite justa bilder också.

Läs även andra bloggares åsikter om Bokmässan, böcker, författare

På väg till Göteborg och Per Gahrtons nya bok..

Äntligen har jag Per Gahrtons nya tegelsten Palestinas frihetskamp i min hand! Känns så fantastiskt kul att åka till Bokmässan i Göteborg och ha vår fina temaskrift Katastrofen med starka och bra texter av Catrin Ormestad, och nu också Pers bok som precis blivit klar.. Den är alltså på 763 sidor och jag vet vad den väger för jag skall ta några stycken på tåget i morgon – 1,3 kilo per styck.. Den är jättefin och det jag hunnit läsa sedan innan är verkligen bra. Roligt att ha fått följa hela processen och jag är mycket stolt över att ha med en del foton från Palestina i boken. Det här är en bok som verkligen behövs. Som de flesta nog vet, men säkert inte alla, så är Per Gahrton ordförande för Palestinagrupperna sedan fyra år tillbaka. Alltså min chef.

Bokmässan drog ju i gång i dag och jag brukar vara där från torsdagmorgonen, men kände att jag behövde jobba på kontoret i dag så jag åker med ett tåg som går runt sex på morgonen i morgon. Det skall bli kul, det är faktiskt en himla häftig tillställning även om man blir lite matt av kommersen. Vi håller ju till på Internationella Torget där det ju inte handlar om att sälja böcker i första hand, utan vi försöker faktiskt sälja våra budskap och fred, solidaritet och en bättre värld..

Det enda som inte känns helt rätt är att jag kommer att befinna mig i Göteborg när Hammarby spelar hemma på Söderstadion på lördag..

——

Så här beskrivs Pers bok av förlaget:

I Palestinas frihetskamp – historia, analys och personliga iakttagelser (Carlssons förlag) står palestinierna i fokus – perspektivet är deras. Men Gahrton eftersträvar saklighet i redogörelser och analyser. Han behandlar den anti-judiska rasism som främst Europa utsatt det judiska folket för, men samtidigt citerar han också Arafats uttalande: “Förvisso är judarna offer, men palestinierna är offrens offer”.

Framställningen följer det palestinska samhällets utveckling från 1800-talet och skildrar palestiniernas långa kamp för självbestämmande, från 20-, 30- och 40-talens sporadiska utbrott av motstånd mot planerna på en judisk stat i palestinskbefolkat område, via PLO:s framväxt och utveckling från gerillarörelse till politisk organisation till Hamas’ valseger 2006 och de efterföljande årens förvecklingar.

Den israeliska ockupationens mekanismer beskrivs detaljerat. Stormakternas, arabstaternas, FN:s, EU: s och Sveriges roll granskas kritiskt. Olika lösningsmodeller diskuteras. Ett viktigt inslag i boken är direktrapporter från författarens många besök i Palestina under fyrtio år och möten med palestinier, från skolbarn, flyktingar och guerillakrigare till politiska ledare som Um Jihad och Yassir Arafat. Också möten med israeler skildras, såväl med fredsaktivister som med ockupationssoldater och illegala bosättare.

Läs även andra bloggares åsikter om Bok- och biblioteksmässan, Per Gahrton, Palestinas frihetskamp, Palestina

Paul McCartney gjorde ett oplanerat besök på Västbanken

Paul McCartney har som jag tidigare skrivit om kritiserats av palestinska och internationella solidaritetsorganisationer för att han väljer att hålla en konsert i Tel Aviv istället för att på något sätt markera mot den israeliska ockupationen av Palestina. Många har också reagerat över hans svar som inte på något sätt visat att han vet hur situationen ser ut.

I dag kom det glädjande nyheter i alla fall, McCartney valde tydligen i sista stund att åka till ockuperat område. Han besökte en musikskola i Betlehem på Västbanken och enligt artikeln på hans hemsida besökte han också födelsekyrkan, alltså platsen för Jesus födelse.

Läs mer: Paul Visits Children’s Music School In Bethlehem

Läs även andra bloggares åsikter om Paul Mc Cartney, Västbanken, Betlehem

EU-representant skadad av IDF i Nil’lin

Mustafa Barghouthi vid ett av seminarierna i Malmö.
Foto: Anna Wester

När Dr Mustafa Barghouthi talade på det sociala forumet i Malmö tog han alla tillfällen i akt att lyfta fram det fredliga icke-våldsmotståndet som pågått i Palestina under många år och som nu växter sig allt starkare framför allt på Västbanken. Det är runt om i byarna på Västbanken som palestinier och internationella fredsaktivister protesterar mot ockupationen och speciellt mot murbygget som stjäl stora delar av deras mark och separerar palestinier från varandra.

Israel känner sig helt klart hotade av dessa organiserade demonstrationer och gör allt för att deltagarna skall använda våld. Men alla som deltar i protesterna är obeväpnade, så det blir på sin höjd stenkastning från demonstranternas sida. IDF, israeliska armén har däremot använt alla möjliga tänkbara vapen mot de fredliga demonstranterna.

Läser på Al Mubadara (Nationella initiativet där Mustafa Barghouthi är generalsekreterare) att de israeliska soldaterna i går skadade en medlem i Al Mubadara och en EU-representant som var i Nil’lin för att se konsekvenserna av murbygget.

Ahed Khawaja, a member of the Palestinian National Initiative and the coordinator of the Steering Committee against the building of the Wall in Ni’lin received burns and cuts to his face, and bleeding in his nose and mouth, after Israeli soldiers threw a sound bomb in his face. He is currently in Al Sheikh Zaied hospital receiving treatment for his nose that is broken. Doctors are still trying to establish whether he has received permanent damage to his eyes as well.

Läs hela uttalandet: Representative and member of the Palestinian National Initiative injured during a visit to Ni’lin

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Västbanken, Israel, IDF, muren, internationell lag, icke-våld

Nytt utvisningsbeslut för Hassan Asad

Det är med stor vrede och frustration jag mottar beskedet om att Hassan Asad har fått ett nytt utvisningsbeslut. Det var förra året som palestiniern Hassan Asad efter tolv år i Sverige fick veta att han skulle utvisas på grund av att SÄPO betraktade honom som en säkerhetsrisk, men varken han eller hans advokat fick veta grunderna för anklagelserna och hade inte någon möjlighet att försvara sig.

Fallet Hassan är ett hot mot rättssäkerheten i Sverige och beslutet är inhumant ur flera perspektiv. Hassans fru och tre barn är svenska medborgare och hans ena son är cp-skadad och sitter i rullstol.

Här är en av artiklarna jag skrev om Hassan Asad då: Ge Hassan Asad en rättvis rättegång
Ammar Makboul och Nael Toqan i SvD i april förra året: Svenska rättssäkerhetens förfall

Många människorättsaktivister och andra kämpade för att Hassan Asad skulle få en rättvis behandling och för ett år sedan beviljade regeringen Asad ett tillfälligt uppehållstillstånd, eller stoppade utvisningen.

Nu har Migrationsverket alltså återigen tagit ett beslut om utvisning och har lämnat ärendet till regeringen för slutgiltigt beslut. Nu måste vi mobilisera igen..

En namninsamling har startats av Forum För Frihet – skriv under här!

Forum för Frihet Hassan Asad utvisas till Jordanien

Läs även andra bloggares åsikter om Hassan Asad, migrationsverket, rättsäkerhet, säkerhetsrisk, SÄPO

Lite tips.. musik och politik

WISSAM MURAD Konserthuset den 1.a oktober kl 19.30.
Den nya palestinska rösten. På sin skiva Min Ba´d har han tonsatt poeten Biram Altunisi lyrik. Musiken är modern, med ett klassiskt perspektiv. Den låter sig inte begränsas av kategoriseringar, men tar historien till ett nutida sammanhang.
Biljettköp: www.konserthuset.se eller ring 08/ 506 677 88

RIM BANNA Södra Teatern 4 oktober kl 19.00.
Palestinskan Rim Bannas musik är mjuk, len och välarrangerad, även om ämnesområdena ofta är svåra. Med rytmerna från öknen och sångerna från stränderna sjunger hon med värme om både kärleken och den palestinska historien. Som sångerska kan man närmast uppfatta henne som en personifiering av den palestinska kulturen, både det vardagliga livet och den politiska kampen. När hon sjunger går det direkta trådar från hjärtat till stämbanden, Rim Banna är en sångerska vars hela artisteri bygger på övertygelse, deltagande och passion.
Biljettköp: www.sodrateatern.com

Seminarium: Nordiskt fredsinitiativ i Mellanöstern – är det möjligt i dag?
Både Sverige och Norge har i omgångar varit engagerade i fredsprocessen i Israel-Palestinakonflikten. Men sedan EU-inträdet 1995 har Sverige alltmer arbetat med frågan om en fred i Mellanöstern genom EU. EU har varit svårarbetat då det är flera länder som har tyckt till och dragit åt olika håll i konflikten. Gemensam hållning har med andra ord varit svårt att få till stånd och gemensamma uttalanden och texter har till slut landat i urvattnade sådana. Norge har å andra sidan haft en egen politik inte bara i Mellanöstern utan i flera andra konflikthärdar.

Eftersom nu EU är svårrott kan då inte de nordiska länderna göra gemensam sak och komma med ett gemensamt fredsinitiativ? Är det överhuvudtaget möjligt idag med t ex tre nordiska länder medlemmar i EU? Vad skulle ett sådant initiativ innebära? Vad är realistiskt att åstadkomma i dagsläget med den politiska situation som råder? Är inte det nordiska spåret något att satsa på när allt annat tycks vara förgäves?

De nordiska länderna har trots Mohammedteckningar och annat ett gott renommé i Mellanösternregionen, i båda läger om konflikten – mycket p g a en politik som tidigare generationer politiker fört och inte minst p g a allians- och neutralitetspolitiken, små länder vars röster varit viktiga under Kalla kriget.

Dessutom har de nordiska länderna varit stora givare, men det politiska inflytandet har inte varit lika stort i relation till det bistånd som givits. Stora länder som också är stora bidragsgivare har ett större politiskt inflytande, men inte Norden. Skulle man inte kunna ändra på det? Hur skulle det gå till?

Välkomna att diskutera!

Medverkande: Pierre Schori och Viola Furubjelke. Samtalsledare: Mikael Olsson (SR Konflikt)
Tid: 5 oktober kl 15..30
Plats: Södra Teatern/Kägelbanan