Stoppa blodbadet i Gaza

 
Israel har attackerat Gaza utan uppehåll sedan i går med många döda och skadade som följd. I ett av de många bombanfallen träffades en viktig sjukvårdsorganisation – PMRS – som bland annat får stöd av Sida genom Palestinagrupperna i Sverige. Tystnaden från omvärlden är otäck.

Det finns inga superlativ kvar längre för att beskriva Israels brutalitet mot palestinierna i Gaza. Siffrorna på antalet döda och skadade i Gaza stiger för varje minut och flera barn finns bland de dödade. Hur kan detta fortgå utan att omvärlden ingriper? Och varför är det så tyst? Kanske kan politiker och journalister reagera lite extra när ett svenskt biståndsprojekt blir bombat. PGS har idag skickat brev till regeringen och skickat ut ett pressmeddelande för att väcka uppmärksamhet kring att Israel attackerat en oberoende sjukvårdsorganisation som får stöd från Sverige. Tur att det finns bloggare som snabbt kan få ut informationen – de var de första att reagera på pressmeddelandet och förhoppningsvis inte de sista.

Klistrar in pressmeddelandet här. Stoppa vansinnet i Gaza – Bojkotta Israel! Skriver mer sen.

Svenskt biståndsprojekt i Gaza bombat!

Vid 22.30 den 27 februari träffades det palestinska inrikesdepartementet i Gaza av en israelisk flygattack. Attacken förstörde också Palestinian Medical Relief Society´s (PMRS) huvudkontor i Gaza. I huvudkontorets byggnad fanns också PMRS klinik, deras medicinlager, en mobil klinik, hjälpmedelscentralen och all administration.Den mobila kliniken, all medicinsk och annan teknisk utrustning förstördes och själva byggnaden är så svårt skadad att den inte kan användas igen utan att stora reparationer utförs.Sida har genom Palestinagrupperna i Sverige givit stöd till PMRS sedan 1986 och idag är PMRS en av de största och viktigaste hälsovårdsorganisationerna i Palestina. De når 1,4 miljoner palestinier i mer än 490 städer och byar på Västbanken och i Gaza.I Gaza har PMRS fyra primärvårdskliniker, två ambulanser, två mobila kliniker samt ett väl fungerande arbete med stöd till funktionshindrade, särskilt barn. Allt sedan Israel inledde sin blockad mot Gaza har PMRS utökat sin verksamhet för att möta det ökade behovet hos befolkningen.Abdel Hadi Abu Khussa, chefsläkare för PMRS i Gaza, säger att ”förstörelsen av PMRS huvudkontor, apotek, klinik och av en av ambulanserna är en förskräcklig attack på PMRS verksamhet och kommer att öka lidandet för människorna i Gaza. Vi är offer för Israels kollektiva bestraffning.”Israels attack på PMRS anläggning i Gaza är också en attack mot svenskt bistånd till det palestinska folket.

Palestinagrupperna i Sverige kräver nu att Sveriges regering riktar en stark protest mot Israel med kravet att israeliska armén omedelbart upphör med de upprepade militära attackerna mot sjukvårdspersonal och civila mål i Gaza.

Israels agerande strider mot internationell humanitär rätt och det är hög tid att det internationella samfundet tar sitt ansvar och visar handlingskraft gentemot Israel.
 
Palestinagrupperna i Sverige

Ickevåldsprotester på Västbanken

Fann denna film i min mailbox idag. Den är filmad av den israeliska aktivisten och konstnären David Reeb och med på filmen är svenske Dror Feiler från Jipf, Judar för israelisk palestinsk fred som spelar på sin saxofon.

Filmen visar fredagens ickevåldsdemonstration mot muren och ockupationen i Bilin på Västbanken. I tre år har byborna i Bilin med stöd av internationella aktivister demonstrerat fredligt varje fredag. Mycket stark film.

Läs även andra bloggares åsikter om Västbanken, ockupationen, demonstrationer, icke-våld, muren

Bojkotta Israel!

Det som nästan är mest smärtsamt när det gäller ockupationen av Palestina och Israels aggressiva krigspolitik mot civilbefolkningen i Gaza och på Västbanken, är nog omvärldens tystnad. Det är obegripligt och skamligt hur världen kan stå vid sidan om och se på när Israel dagligen bryter mot internationella lagar och kränker mänskliga rättigheter – ja omvärlden inte bara tittar på, utan fortsätter att ha normala relationer med den israeliska regeringen, oavsett vad Israel gör. Jag kan inte se vilket annat land som skulle kunna agera så, utan att mötas av embargon av olika slag. Jo, USA då förstås, och det är väl just därför.

Jag tillhör dem som förespråkar en total bojkott av Israel, gärna på flera nivåer. Dels på konsumtionsnivå – men än viktigare tror jag det är att Israel utestängs från diverse gemenskaper som sportevenemang och andra tävlingar, tills dess att ockupationen upphör. Jag anser också att Israels fömånliga handelsavtal med EU måste frysas och något som kanske inte alla känner till är att Sverige och många andra länder har militära samarbeten med ockupationsmakten Israel – det måste naturligtvis omedelbart upphöra.

Arbetet för bojkott av Israel har gått upp och ner de senaste åren, flera framgångar kan noteras, men någon stor och enig bojkottrörelse likt den mot Sydafrika under apartheidtiden har inte tagit form. Ännu! England är kanske det europeiska land som lyckats bäst. Bojkott är fortfarande en känslig fråga, mycket för att Israels försvarare försöker skrämma dem som förespråkar sanktioner. Palestinagrupperna i Sverige, där jag själv jobbar, International Solidarity Movement och en del andra organisationer stödjer en total bojkott, medan andra förespråkar en bojkott av varor från ockuperad mark, alltså produkter som tillverkas i bosättningar. Jag tycker att det senare är bättre än ingenting.

I onsdags skickade vänsterpartiet ut ett pressmeddelande med uppmaningen att det är hög tid att få till en bojkott mot Israel – ett mycket välkommet uttalande som förhoppningsvis kan sätta fart på diskussionen.

Pressmeddelande 2008-02-13

Vänsterpartiet leder oppositionen mot borgarnas utrikespolitik

Idag ägde den utrikespolitiska debatten rum i riksdagen. Hans Linde, ledamot av Utrikesutskottet och väntsterpartiets utrikespolitiska talesperson representerade partiet i debatten och lyfte återigen fram det palestinska folkets lidande och omvärldens lamhet i frågan:

”Den dubbla bokföringen för mänskliga rättigheter blir kanske som tydligaste i regeringens Mellanösternpolitik. Dagens debatt sker i ljuset av den allt mer alarmerande humanitära katastrofen på Gaza-remsan, orsakad av Israels urskillningslösa isolering. 1,5 miljoner människor hålls fångna i fattigdom, hopplöshet och misär. Två av de 1,5 miljoner Gazabor som drabbas av Israels blockad är Muhammad al-Shanti som är två och ett halvt år och hans lillebror Mustafa, sexton månader. De har båda cystisk fibros, vilket innebär att slemkörtlarna i lungor och mag-tarmkanalen inte fungerar. En sjukdom som alltför ofta leder till en förtidig död.

Muhammad och Mustafa behöver regelbunden och kvalificerad läkarvård, vilket de inte kan få på Gazaremsan. De har därför varit tvungna att resa en gång i månaden till ett sjukhus i Jerusalem för att få vård. Sen september har Israel inte beviljat inresetillstånd och Muhammads och Mustafas tillstånd förvärras nu snabbt.

Dessa pojkars öde klär av propagandan från Israel och deras allierade. Hur kan dem hållas ansvariga för raketbeskjutningen mot Israel? Hur blir Israel säkrare genom att Muhammad och Mustafa förvägras livsavgörande vård?

Men när en av världens militära supermakter genomför en kollektiv bestraffning av ett helt folk då säger regeringen att man ”ser goda möjligheter att fördjupa relationerna med Israel”.

Israel har valt en politik av övergrepp och folkrättsbrott som bara förtjänar fördömande. EU:s handelsavtal med Israel borde rivas upp, den svenska militärattachén i Tel Aviv kallas hem och det svenska militära samarbetet med Israel upphöra. Allt annat är ett svek, inte bara mot det palestinska folket, utan också mot dem mänskliga rättigheterna. Nu om någonsin är det hög tid att vi får en bojkott av staten Israel”.

Läs gärna också debattartikeln om situationen i Gaza i Svenska Dagbladet, undertecknad av Hans Linde och Nael Touqan: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_866875.svd

Läs även andra bloggares åsikter om Bojkott, sanktioner, handelsavtal, Israel

Instängd

Brev från min vän Johanna i Tulkarem 15/2-2008

Hej,

Jag vet inte vad det här kommer att bli för ett slags brev för jag är väldigt upprörd när jag skriver det. Tulkarem är stängt för åttonde dagen i rad, av den israeliska armén naturligtvis. Av någon anledning har de bestämt sig för att ingen ska kunna ta sig ut eller in ur den här staden – först gälldet det alla under 35 års ålder, nu är det alla. Ingen Tulkarembo under 35 har den senaste veckan kunnat ta sig till jobb, universitet, sjukhus eller släktingar utanför staden och ingen utifrån i samma ålderskategori har tagit sig in. Sedan igår klockan ett på eftermiddagen har det varit stängt för alla, oavsett ålder. Mellan de permanenta vägspärrarna har det upprättats så kallade flying checkpoints, så har man väl tagit sig förbi en checkpoint efter flera timmars köande måste man 500 meter senare vänta igen, och kanske inte komma igenom. Den senaste veckan har tusentals människor fastnat i ingenmansland mellan en permanent och en flygande checkpoint, utan att kunna ta sig varken fram eller tillbaka.

Jag vet inte om det går att förstå hur det är att leva i en stängd stad. Hur det är att oroa sig för förlorad inkomst, för att bli av med jobbet eller missa sin examen, för att ett annat lands armé har bestämt sig för att du inte kan lämna din stad. Hur det är att vänta i timme efter timme vid en checkpoint där tungt beväpnade israeliska soldater i 18-årsåldern stoppar dig från att resa vidare, utan att ge någon anledning och när du frågar hur länge du och alla andra hundratals bilresenärer och fotgängare ska behöva vänta vägrar de svara. Så du stannar där en timme till, för kanske öppnas vägspärren snart. Timmarna går och du väntar fortfarande. Runtomkring dig är det fullt kaos, bilar står i kilometerlånga, tredubbla rader, människor vallfärdar från bussar som står still för att försöka ta sig igenom spärren till fots men när de kommer fram till soldaterna nekas de att passera och upprörda röster hörs, barn gråter. Längst fram står tre ambulanser med blinkande sirener, inte heller de släpps igenom. Hur det är att oroa sig för sina syskon, föräldrar, make eller maka som inte kommer hem utan tvingas tillbringa en regnig och kall natt varhelst de kan finna tak över huvudet.
Det här är ingen ond saga, det är en verklighet som pågår i det tysta. Jag såg den verkligheten igår när jag kom tillbaka från Jerusalem – jag som haft turen att födas i Sverige kunde resa både in och ut utan problem, bara många timmars köande.

En kvinna dog vid en checkpoint utanför Tulkarem igår. Ambulansen som skulle ta henne till sjukhuset stoppades. I min bekantskapskrets fanns igår kväll en nygift ung kvinna som för första gången sedan bröllopet hade besökt sina släktingar i en by utanför Tulkarem och inte kunde ta sig hem till sin man, en ettåring som hade sovit över hos sina morföräldrar i en annan by och inte kunde komma hem till sina oroliga föräldrar som per telefon fick regelbundna rapporter om att pojken grät oupphörligt, en man som skulle ha gift sig i en grannstad men inte kom fram till sitt eget bröllop, och en grupp unga män och kvinnor som fick sova över i en av Tulkarems moskéer eftersom de inte kunde åka hem. Vad som händer idag vet vi inte, än så länge är det stängt men alla hoppas att Israel ska vara storsinta nog att låta dem som bor i Tulkarem komma in och vice versa.

På Maan News (www.maannews.net/en) läser jag om ett förslag framlagt av en grupp israeliska säkerhetsexperter som menar att alla checkpoints på Västbanken ska avvecklas eftersom de motverkar sitt syfte, de skyddar inte civila israeler som armén hävdar utan föder bara mer hat mot staten Israel genom att dagligen kränka och förnedra palestinier. Jag tänker att de har rätt de här experterna och det är bra att de uttalar sig men deras förslag är långtifrån tillräckligt. Inte ens ett omedelbart slut på Israels ockupation av Västbanken, östra Jerusalem och Gaza skulle sona Israels brott mot palestinierna men det skulle vara en god början. Den här situationen är fullständigt ohållbar och jag kan för mitt liv inte förstå varför omvärlden inte gör någonting. För tusende gången frågar jag mig: Hur kan de låta detta vansinne fortgå? Hur kan vi?

Johanna

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, ockupation, Israel, Tulkarem, vägspärrar, mänskliga rättigheter

FN-rapport om Gaza

Denna lägesrapport om situationen i Gaza fick jag i dag från FN-organet OCHA.

Please find enclosed the link to Gaza Humanitarian Situation Report | 8 February 2008

Läs rapporten här (pdf)

The majority of Gazan households have power cuts of at least eight hours per day. Gaza ‘s power supply comes from three sources. This week it receives 17 megawatts from Egypt, 108 megawatts from Israel and 55 megawatts generated by its own power plant. This amounts only to about 75 per cent of its estimated demand of 240 megawatts.

For more information please contact Judith Harel 054 66 00 528 harel@un.org

United Nations Office for the
Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA)
Mac House
P.O.Box 38712
Jerusalem
Tel:++ 972-2-5829962/5853
Fax:++972-2-5825841
email:ochaopt@un.org
www.ochaopt.org

Dagens ledare i Stockholms Fria

Blodbad och humanitär katastrof i Gaza

De senaste veckorna har vi mötts av förfärliga bilder från den belägrade Gazaremsan där människor nu lever under miserabla förhållanden. Samtidigt som Israel skapade ett blodbad genom att bomba och döda många människor, stoppade de alla leveranser av mat och bränsle. Natten till den 20 januari fick elbolaget i Gaza stänga av det största kraftverket till följd av bränslebristen. Svårast har situationen varit på sjukhusen där läkarna ställdes inför fruktansvärda beslut när reservgeneratorerna var på väg att stanna. Vilken patient skulle de rädda och vem skulle de låta dö?

Händelserna i Gaza blev förvisso till nyheter i medierna denna gång och till och med svarta rubriker under några dagar – ”Gaza nära kollaps”, skrev kvällstidningarna. Men det intressanta var när Israel lät en del bränsle passera, då blev vinklingen att Israel gav någonting.. som om de räddade barnen på sjukhusen. Sedan har det varit ganska tyst och få har nåtts av de larmrapporter som hälsoorganisationer och andra hela tiden skickar från Gaza. Läget i dag är fortsatt mycket svårt – vissa områden i Gaza är fortfarande utan el stora delar av dygnet, ibland så länge som 12 timmar och det råder brist på diesel till reservgeneratorerna. Förutom att sjukhusen drabbas hårt, så fungerar inte vattenreningssystem och avloppspumpar.

FNs generalsekreterare Ban Ki moon uttalade sin oro över Israels agerande och viss press riktades mot den israeliska regeringen för att de skulle låta det nödvändigaste nå människorna i Gaza. Men inte heller detta blodbad och skapade humanitära katastrof har lett till att världens ledare på allvar agerat. Inte heller vår egen utrikesminister Carl Bildt. Han har knappt uttalat sig, kanske för att han under de mest kritiska dagarna befann sig i Israel på en konferens om säkerhet – och istället för ett uttalande om situationen i Gaza publicerade utrikesdepartementet en bild från konferensen föreställande Bildt och Israels premiärminister Olmert leende sida vid sida. Upprörande och osmakligt. Han borde inte varit där!

Solidariteten från ”vanligt folk” världen över har varit desto starkare och demonstrationer har hållits i flera länder. Även på Västbanken har man, trots den svåra situationen som råder där, demonstrerat till stöd för Gazaborna. I Stockholm hölls tre demonstrationer under en vecka – och det kom mycket folk till samtliga tillfällen och det var fina sammankomster och kraftfulla protester. En kista med folkrätten begravd placerades utanför Israeliska ambassaden.

Över tusen israeler, bland annat från Gush Shalom, Women against the occupation, Israeli Committee Against House Demolitions och Physicians for Human Rights höll en demonstration vid den stora vägspärren mot Gaza, Eretz. Med sig hade de en konvoj med förnödenheter till människorna i Gaza. Via mobiltelefon talade bland annat Dr Eyad Al Sarrajj som befann sig på andra sidan vägspärren. Dr Sarrajj är en av dem som tagit initiativ till den internationella kampanjen End the Siege of Gaza. Soldaterna släppte naturligtvis inte igenom konvojen, men efter demonstrationen den 26 januari har organisationerna fortsatt kämpa för att den skall få passera – och enligt ett pressmeddelande skall de nu ha fått tillstånd och ämnar försöka snart igen.

Från en av demonstrationerna i Stockholm. Foto: Anna Wester

Ledarartikel, fotboll och Palestina Nu

Den här veckan har jag inte hunnit blogga alls, det blev för mycket annat att skriva och redigera.. på måndag lämnar jag in nästa nummer av Palestina Nu för tryck och som jag skrivit om förut är just veckan innan tidningstryck väldigt intensiv. Jag är inte klar riktigt än och PGS har styrelsemöte i dag, så jag är uppe tidigt framför datorn denna lördagsmorgon. I dagens Stockholms Fria har jag en ledarartikel (kanske i Göteborgs Fria också, jag är inte säker – ibland är samma text i båda och i bland inte). Jag gör ett eget inlägg av den artikeln.

Jag har inte sagt så mycket om det här på bloggen, men jag skriver ju även för Hammarbyfotboll.se och den här veckan har jag gjort ännu en intervju i artikelserien personligt som består av intervjuer med a-lagsspelarna om livet utanför fotbollsplanen.. det är jättekul och dett bra komplement till alla politiska analyser! Och jag älskar fotboll och Hammarby!! Men den senaste intervjun kommer inte att komma upp på ett tag, för plötsligt.. efter låååååång väntan och många turer verkar det som att målvakten Rami Shaaban äntligen kommer att skriva på för Hammarby. Jag är jätteglad, men ropar inte hej förrän jag ser honom med tröjan på.

Claudio Dadomo från Uruguay är Hammarbys senaste värvning, i dag hoppas vi att Rami Shaaban skriver på.
Foto: Anna Wester