B’Tselem sammanfattar 2007

Antalet rivna hus i Östra Jerusalem ökade under året med 39%.
Bilden föreställer ett bostadshus som revs av israeliska bulldozers, Silwan Östra Jerusalem, januari 2007. Foto: Anna Wester

Som så många andra brukar jag alltid att närma mig stora högtider med viss nervositet och spänning, tankarna på ledighet och en trevlig tid med familjen blandar sig med tankarna på alla dem som mår dåligt och är ensamma. De senaste åren, sedan jag fått mer kunskap kring situationen i Palestina och Israel är det även en annan oro som kommer krypande.. för när drar ihop sig till högtider som firas av kristna och muslimer i Palestina, då svarar Israel med ökad repression, instängdhet och mer våld och död. Det slår aldrig fel och den här julen var inget undantag. Rawia Morra skrev om det för några dagar sedan här.

I går presenterade den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem en rapport som sammanfattar det gångna året och det är som väntat inte någon upplyftande läsning. Kritiken mot ockupationsmakten är mycket omfattande och rapporten listar en rad brott mot mänskliga rättigheter.

2006 dödades 657 palestinier av israelisk militär, av dem var 140 barn. Det gångna året har israeliska armén dödat 373 palestinier (290 i Gaza och 83 på Västbanken) – 53 av de dödade var barn och B’Tselems rapport visar att 35 procent av de dödade var civila som inte på något sätt deltagit i strider eller oroligheter. Alla söm dödats under jul- och nyårhelgerna finns inte med i statistiken.

Sju civila israeler dödades av palestinier under året. Tre vid en självmordsattack i Eilat, två i Sderot till följd av Qassamraketbeskjutning och två blev skjutna på Västbanken. Sex israeliska säkerhetsvakter dödades också av palestinier.

B’Tselem kritiserar också palestiniernas inskränkta rörlighet som bara blir mer och mer allvarlig, genom vägspärrar, vägbyggen och expanderande bosättningar.

Ur rapporten:

• In 2007, there was an increase of 13 percent in the number of Palestinians held in administrative detention without trial, which averaged 830 people.
• 66 staffed checkpoints and 459 physical roadblocks on average controlled movement inside the West Ban . There was little improvement in Palestinians’ freedom of movement, despite the promised easing of restrictions.
• Israeli settlement population grew by 4.5% (compared with 1.5% population growth inside Israel), a more moderate increase than the previous year.
• Israel continues the freeze policy on family unification, denying tens of thousands of Palestinians the right to a family life. However, in what was termed a one-time gesture, Israel approved family unification for some 3,500 Palestinian families
• The number of houses demolished in East Jerusalem rose by 38 percent, to 69 homes.
• Palestinians continue to face severe discrimination in the allocation of water in the West Bank, causing serious hardship in the summer.
• The number of Palestinians killed in intra-Palestinian clashes was the highest throughout the Intifada.

B’Tselem

Inför 2008 önskar jag att något skall hända så att palestinierna får hoppet om fred tillbaka, något som kan få dem att försonas och tillsammans se framåt mot byggandet av en självständig demokratisk stat. Detta något skulle kunna vara att omvärlden på allvar sätter stopp för Israels ockupation, först och omedelbart genom att svara med sanktioner när de nu proklamerat att de skall utvidga strategiska bosättningar för att införliva dem i Israel.. En förutsättning för fred är att omvärlden slutar blunda för Israels grova brott mot internationella lagar.

Gott Nytt 2008 – med hopp om fred och försoning

Läs även andra bloggares åsikter om B’Tselem, Israel, Palestina, Mänskliga rättigheter

God Jul och Gott Nytt år

Jag vill önska alla bloggens läsare trevliga helger och tacka för året som varit.

Det har varit omtumlande men roligt att bli en del av bloggosfären, en lärorik berg- och dalbana men med vissa erfarenheter som jag gärna hade varit utan. Jag vill tacka alla som i somras när jag blev uthängd på en annan blogg stöttade mig och hörde av sig med uppmuntrande ord som fick mig att vilja fortsätta skriva – ni är underbara!. Jag är glad över alla nya ”bloggkompisar” som jag fått och tycker att det finns många helt fantastiska svenska bloggar som verkligen fyller en viktig funktion som komplement till mainstreammedia.

Det blev inte så mycket skrivet sedan jag kom hem från Palestina. Det beror främst på att det var mycket att göra på jobbet och att julen närmade sig med stormsteg och krävde visst engagemang. Men det tar också sin lilla tid att sortera bland intrycken. Det är en sak att skriva när man är där, spontant och känslomässigt, men väl hemma så bildar upplevelserna olika historier som kommer bli en del av mina föredrag och artiklar i den fortsatta kampen för ett fritt Palestina.

God Jul och Gott Nytt år,

Önskar Anna

Ledare i Stockholms Fria

I dag har jag skrivit en ledare i Stockholms Fria tidning. Samlade tankarna efter resan och Annapolis.

Bushs ”fredsmöte” långt från Palestina

Stoppa isoleringen av Gaza – den dödar!

Palestinian Medical Relief Society Calls for an immediate end to the murderous siege of Gaza

People are dying in Gaza. Patients die in their hospital beds because they are denied permits to access life-saving treatments abroad. Patients with such permits die at the Erez crossing because the Israeli military denies them exit, despite their permits.

These are all avoidable deaths. These are patients diagnosed with a critical condition, seeking life–saving treatment. This is tantamount to murder. Premeditated murder. More than 29 Palestinians have already died in this manner so far. A further 900 are still waiting to permits to leave the Strip.

But this is only the tip of the iceberg, for the collective punishment unleashed on the Palestinian people in Gaza cuts much deeper: food, goods, medicine, medical supplies, critical equipment, construction materials and now fuel and electricity. The closure of the crossings by the Israeli military and the new delivery cuts ordered by the Israeli government are far reaching. All sectors of life are impacted; all the population is under attack.

Hospitals depend on medicine and medical supplies, water distribution depends on pumps that need fuel and electricity, sewage treatment plants depend on fuel and critical spare parts, factories and construction yards depend on imported raw materials, but all of these are unavailable in the Strip. Tens of thousands of jobs have been destroyed, and only 41% of the basic commercial food import needs reach the impoverished Gazan people, who now buy 79% less food than before the siege. People walk in the dark at night, for lack of fuel for transportation and power for public lighting.

The health sector in particular is suffering. Seven out of the 17 incubators at the Gaza paediatric hospital are not functioning properly. Twenty percent of essential drugs and 31% of essential medical supplies are no longer available. “Zero availability” is the technical term used by the United Nation Agencies in their reports.

While all these facts are well known, this massive violation of international humanitarian law is taking place openly, and the international community’s failure to uphold international law and pressure Israel is abysmal

There are no technical terms for the suffering endured by the Palestinians in Gaza. There is no one to denounce the inhumanity of the Israeli siege and the cruelty of its treatment of an entire population, women, children, and patients included.

PMRS, on behalf of the people of Gaza, calls for an immediate campaign to lift the Israeli siege of the Strip. It is the only ethical, just and humane thing to do. The siege must stop. Now.

Kontrasternas dag

Vaknade i morse av åska och regn. Vi har haft tur med vädret, sol sedan vi kom och svala sköna kvällar. I dag åker Inger och Linnea hem, det känns konstigt. Jag stannar några dagar för att jobba med mina kollegor Yvonne och Hisham.

På ett sätt känns det som att veckan har gått jättefort och på ett annat att vi varit här i evigheter. Vi har hunnit uppleva så mycket och jag tycker programmet för resan varit väldigt bra, kanske det bästa jag varit med om någonsin. Det är svårt att göra program för resor till Palestina med många önskemål och på grund av vägspärrar och andra hinder så tar saker och ting otroligt mycket längre tid än vad man tror. Programmen har därför blivit luftigare de senaste åren och vissa saker får man skippa helt enkelt. Det går inte att besöka alla städer till exempel och det är viktigt att de som är här för första gången känner att det finns tid att prata med människor. Den här gången har det fungerat bra. Vi har blivit bjudna till mångas hem och det är ju ändå det bästa, att möta människor i sin vardag.

I går var vi i Askar Camp nära Nablus. Jag älskar att åka dit och träffa vänner som jag kännt i många år nu, men det tar på krafterna både fysiskt och psykiskt. När vi åkte genom den sista checkpointen mot Jerusalem var det kolmörkt ute och vi sjöng tillsammans med vår chaufför Taha för att hålla oss vakna. Med soldater och bosättare runt oss sjöng vi ”I natt jag drömde.. /…/det finns inga soldater mer, det finns inga gevär.. och ingen känner längre till det ordet militär..” Det var en härlig upplevelse, svår att beskriva förståss eftersom det var mycket känslomässigt.

För att ta sig till Askar Camp måste man passera en av Västbankens värsta checkpoints, Huwarra och efter att ha passerat den i totalt mörker med massor av människor väntande kände vi alla att det är omöjligt att beskriva den förnedring palestinierna utsätts för när de tvingas stå där dag efter dag efter dag efter dag vaktade av beväpnade 18-åriga soldater som ger dem kommandon och viftar med vapnen framför deras ansikten. Det var en aggressiv stämning bland soldaterna i går, såg två soldater som började slåss med varandra och en soldat som övade skjutning vid sidan om. När vi åkte in mötte vi en liten demonstration, palestinier och internationella med flaggor och ballonger och banderoller som protesterade mot instängdheten. Vi hörde skott när vi åkte iväg med taxin, men har inte hört att någon skadades.

Kontrasterna gör dig galen. Från checkpointen till flyktinglägret där människor lever under mycket svåra förhållanden och rätt in på ett kalas för tre funktionshindrade barn som just fyllt år. Glädje, fest, värme, kärlek.. De jobbar mycket med de funktionshindrade i Askar Camp och det syns att föräldrarna är stolta över sina barn. Måttot är att de klarar allt med lite hjälp, så när en CP-skadad pojke skall blåsa ut ljusen på födelesdagstårtan är alla engagerade och hejar på, även lägrets tuffaste småkillar. Skratt och applåder!

Alla samlas kring det aktivitetscenter som Palestinagrupperna stödjer, det är enda stället dit barnen kan komma och leka. Många av dem som var barn när projektet startade kommer nu och hjälper till som ledare. Det är fantastiskt att se. Det bor 6000 personer på en kvadratkilometer och husen ligger på varandra, det finns inga träd eller grönområden, ingen plats att leka på. Inga lugna platser. Så den lilla trädgården som nu anlagts bland annat genom ekonomiskt stöd från PGS lokalgrupp i Falun är välkommen.

Som med så mycket annat här i Palestina så inger Askar både hopp och hopplöshet. Jag älskar att åka dit och möta barnen och eldjälarna som jobbar med projektet. Men det blir så mycket känslor och kontrasterna så starka. Grät när jag kom till mitt hotellrum. Det skär in i hjärtat att tänka på alla barn som är så utsatta i flyktinglägret. Många barn från Askar har skadats av israelisk militär de senate året och flera har dödats. Affischerna med bilder på barn som dödats av ockupationssoldaterna sitter kvar i huvudet hela natten tillsammans med alla fnittrande, förväntansfulla barn som välkomande oss i går och det härliga födelsedagskalaset.

Vi skulle få leva här..

Foto: Anna Wester och Johanna Wallin

Kaktus i Jordandalen

Foto: Anna Wester