Israel förklarar krig mot civilbefolkningen i Gaza

Min ledarartikel i Stockholms Fria Tidning:

Israel förklarar krig mot civilbefolkningen i Gaza

Andra bloggar om: Stockholms Fria Tidning, Gaza, Palestina, Israel, ockupation, folkrätt, internationell humanitär rätt

Bokmässa dag 3

Nu är den över Bok- och Bibliotkek 2007 – för min del. Kaoset och kommersen fortsätter en dag till, men jag sitter på tåget mot Stockholm och är snart hemma. Det skall bli skönt att komma hem, men det har varit väldigt roligt och jag tycker Internationella Torget har en viktig funktion att fylla på den här mässan.

I går handlade mycket om Burma. En spontan manifestation ordnades på Internationella Torgets stora scen där Desmond Tutu höll ett fantastiskt och mycket gripande tal, vid sin sida hade han Jan Eliasson, fd ärkebiskop KG Hammar och biståndsminister Gunilla Carlsson. Det var en upplevelse att höra Tutu tala, faktiskt ett minne för livet. All annan verksamhet stannade runt omkring och det syntes tårar i mångas ögon.. (bland annat i mina )

Jag funderade mycket över det här under kvällen, det otroliga engagemang från media, politiker och allmänhet som på kort tid blivit till stöd för oppositionen i Burma.

Tänk om det skulle vara lika självklart för alla att sluta upp mot förtrycket av det palestinska folket och till stöd för icke-våldsmotståndet i Israel och Palestina - om vi hade varit på  mässan 2002 under Israels offensiv på Västbanken, eller under förra sommaren när Israel invaderade Gaza, inte hade något liknande kunnat ske? Nu kan till och med medierna ta ställning, - och tala klarspråk, Aftonbladet har delat ut röda tröjor och startat namninsamlinger. Det är jättebra – men jag funderar vad som gör att det går när det gäller vissa konflikter eller motsättningar medan det ställs krav på balans i vissa sammanhang trots att det inte finns någon balans i det som skall skilldras. Någon förklarade det med att det är så enkelt när det gäller Burma, det finns en förtryckare och en förtryckt befolkning. Men varför är det så svårt när det gäller ockupationen av Palestina. Där finns också en förtryckare och en förtryckt befolkning.

Jag fick tillfälle att diskutera bland annat detta under ett framträdande i eftermiddag som jag hade tillsammans med fotografen och jounalisten Donald Boström på stora scenen.  40 år av ockupation var rubriken på vår programpunkt som alltså till stor del kom att handla om varför det är så känsligt att tala om situationen i Palestina och Donald berättade om journalisters självcensur, att han flera gånger hamnat i disussioner om att det inte går att rapportera om det som sker rakt av för att folk inte kommer att tro det. Och hur man än beskriver situationen, så är verkligheten än jävligare.

Det var nervöst men kul att stå på scenen. Innan oss talade Svenska kyrkan och Lutherhjälpen under rubriken Vad händer i Palestina – vad är vårt ansvar? och efter oss handlade det om palestinsk litteratur.

När jag arbetade som internationell sekreterare på Stockholms Universitets Studentkår jobbade vi mycket med att väcka uppmärksamhet kring situationen i Burma, framför allt socialdemokratiska studentförbundet var det som arbetade med detta -och då var intresset ganska lågt, så jag upplever det som nu sker som otroligt viktigt och förhoppningsvis kan omvärldens massiva stöd ge oppositionen kraft att kämpa vidare. Jag hoppas bara att världens blickar fortsatt är vända dit när mediernas strålkastarljus slocknar och löpsedlarna åter igen berättar om Idoldeltagarnas förehavanden.

Jag hade gärna lyssnat mer till Desmond Tutu, men hans seminarie var så fullt att alla inte kunde komma in. Så jag är glad att jag hörde honom tala under den extra insatta manifestationen till stöd för demonstrationerna i Burma. Jag tycker att manifestationen på Internationella Torget var ett bra initiativ! Suddigt mobilfoto: Anna Wester

Bokmässa dag 2

Vår monter, fotat med mobilen

 
PGS hylla

Fortfarande ganska lugnt på mässan. Klockan 14.00 släpps allmänheten in.. då brukar det fyllas på ordentligt.

I dag klär sig många i rött till stöd för demonstrationerna i Burma. Men alla har ju inte packat något rött, så det löste Internationella Torget genom att dela ut röda armbindlar.. bra initiativ!

Andra bloggar om: Bokmässan, Burma, Internationella Torget

Bokmässa dag 1

Bokmässans första dag är över – det gick fort. I samma sekund som jag klev in på svenska mässan var det som att tiden började gå lite fortare. Solidaritetshusets monter är jättefin.. fantastiskt att bara komma så är allt redan upphängt – ett litet gäng var här redan i går eftermiddag och fixade inredningen.

Klockan 11 hade PGS första framträdandet på Lilla Scenen. Anne Casparsson och Britta Abotsi pratade om sin nya bok Ung i Palestina. Det var fullsatt och många ungdomar var där och lyssnade, jättekul. De har intervjuat 20 ungdomar om deras liv under ockupation och det är oerhört starka berättelser. Jag började faktiskt gråta under föredraget – det är så smärtsamt att höra om vad dessa ungdomar tvingats uppleva med arresteringar, våld och förlorade familjemedlemmar. Det är ju snyggt att börja gråta under sin egen programpunkt!

Sedan blev det några timmar i montern. Jag tycker att det är roligt att svara på frågor och berätta om Palestina och om vårt fina solidaritetshus. Vi har en frågesport som visade sig bli populär – alla organisationer har fått bidra med en fråga. Så en fråga är vilket år Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem..

Den som läste min blogg från tåget i morse kanske undrade hur det gick med texten.. det blev en ledare tillslut och jag är riktigt nöjd. Kan inte publicera den här förrän den varit i tidningen. Den handlar som jag sa om Gaza, om Israels brott mot internationell humanitär rätt när man väljer att kollektivt bestraffa en och en halv miljon människor och den handlar om president Abbas märkliga agerande. Jag mailade den till redaktören samtidigt som tåget rullade in på Göteborgs station 9.17.

I dag har jag fått flera SMS med uppmaningen att ha en röd tröja som stöd för demonstrationerna i Burma.. undrar om hela bokmässan kommer att vara röd. Jag har inte packat någon röd tröja. Har en grå och röd som det står Palestina på, det får bli den.

På väg…

Klockan är strax efter sex på morgonen och jag sitter på tåget på väg till Göteborg. Jag har lovat att skriva en ledare till Stockholms Fria tidning, så hur gärna jag än vill så kan jag inte sova.. skulle beslutet tagits nu hade jag nog valt annorlunda för det är mörkt och dimmigt, jag är trött. Börjar värma upp lite med att skriva några rader här på bloggen. Så kan man alltid ägna sig lite åt kändisspaning på tåget.. 

Jag skall skriva om Gaza, om Israels senaste drag att utse Gaza till fiendeland.

Förr när man reste bort några dagar så fick man meddela alla man kände och läsa in ett meddelande på telefonsvararen. I dag behöver ingen märka att du är borta hemifrån eftersom datorn är med och mobilen på.

Vi har första programpunkten redan klockan 11 så det blir full fart från första stund så det är viktigt att försöka må bra trots dena arla morgonstund. Jag drack en god sojalatte på centralen och på tåget är det varmt.

Bara jag kommer i gång med texten som skall skrivas..

Snart dags för årets bokmässa

På torsdag börjar Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Jag skall åka dit för Palestinagrupperna i Sverige och Solidaritetsrörelsens Hus. Om jag räknar rätt är det femte året i rad som jag åker dit och det brukar bli intensiva dagar med många intressanta möten. Men det gäller att hålla i plånboken, speciellt om man älskar böcker. Första åren shoppade jag lite väl mycket medan jag varit mer eftertänksam de senaste gångerna. Det är ett bra tillfälle att köpa julklappar. Jag tycker det är roligt att köpa signerade böcker och ge bort.

Vi kommer att hålla till på Internationella Torget som är en trappa upp och där brukar det vara lugnare, ett andningshål från kommersen bland bokförlagen i den stora hallen. Det är så himla många seminarier jag skulle vilja gå på, men de är jätte jätte dyra så det blir nog mer till att lyssna på de öppna scenerna.

I Solidaritetshusets monter är i år förutom PGS, Attac, Afrikagrupperna, Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua, Världsbiblioteket, Föreniningen för Utvecklingsfrågor och Fältbiologerna. Se våra programpunkter.

PGS har tre programpunkter:

Lilla scenen Torsdag 27/9 11.00–11.30
Ung i Palestina
I en ny bok från Alhambra delar tjugo palestinska tonåringar med sig av sina tankar. Möt
författarna Anne Casparsson och Britta Abotsi.
Arr. Palestinagrupperna i Sverige och Alhambra förlag.

Stora scenen lördagen den 29/9

16.20–16.40
40 år av ockupation
Det är nu 40 år sedan Israel inledde ockupationen av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem.
Fotografen Donald Boström om vad omvärlden kan göra för en rättvis fred?
Arr. Palestinagrupperna i Sverige

16.40–17.00
Män i solen
Ghassan Kanafanis berättelser i Män i solen är en palestinsk klassiker, nu i nyutgåva. Författaren Jenny Tunedal och bokens översättare, Ingvar Rydberg samtalar om bokens betydelse.
Arr. Världsbiblioteket, Palestinagrupperna i Sverige och Bokförlaget Tranan

Jag kommer att delta i programpunkten 40-år av ockupation och föra ett samtal med Donald Boström.

Andra bloggar om: Bok- och biblioteksmässan, bokmässan, Internationella Torget

Till minne av Dr Haider Abdel Shafi

Dr Haider Abdel Shafi dog i sitt hem i Gaza i natt, han blev 88 år gammal.

Dr Heidar var en viktig person för det palestinska folket. Han höll alltid demokratifanan högt och kämpade för rättvisa, jämlikhet och nationell enighet och han var hängiven kampen mot ockupationen. Jag har förstått att Haider Abdel Shafi var respekterad och omtyckt av de flesta palestinier oavsett partitillhörighet. Internationellt blev han kanske främst känd som chefsförhandlare under fredskonferensen i Madrid 1991.

2002 bildade han tillsammans med Edward Said och Mustafa Barghouthi Al Mubadara – Det Palestinska Nationella Initiativet. I dag skriver de på sin hemsida: ”Dr. Haider Abdel Shafi was one of the greatest leaders of the Palestinian national struggle and a symbol of integrity, democracy and national unity.”

Heidar Abdel Shafi (mitten) tillsammans med Lena Lönnqvist och Mustafa Barghouthi vid Sjöviks Folkhögskola i Dalarna 2005 Foto: Anna Wester

Nationella Initiativet om Dr Abdel Shafi
Om Heidar Abdel Shafi på Maan News

Gaza

Bombat hus i Gaza Foto: Anna Wester

Många av mina vänner i PGS som är äldre än jag och som rest till Palestina i över 20 år har alltid talat varmt om Gaza, så jag har alltid hoppats att jag skulle få möjlighet att stanna där lite längre någon gång. Men sedan jag besökte Palestina första gången 2001 har isoleringen av den lilla Gazaremsan bara blivit värre och israels krig mot befolkningen där allt grymmare. Så jag har inte på allvar fått uppleva den sköna stämning som är känd, det lugnare tempot i jämförelse Västbanken och de trevliga grillfesterna på stranden. Jag har känt när jag varit där att jag skulle vilja stanna, vi har alltid blivit så väl mottagna och haft trevligt vilka vi än har träffat. Alla har velat prata och barnen vi mött har varit väldigt nyfikna och glada över vårt besök, för den internationella närvaron i Gaza har hela tiden varit nästintill obefintlig.

Men besöken har varit förknippade med stress – bara att komma in är en galen process och när man är där är det svårt att inte tänka på den långa resan tillbaka som man gärna vill påbörja innan det blir för mörkt. När jag var där första gången fick jag sitta på knä och tömma min väska på marken framför en soldat som hela tiden riktade sin M16 mot mig och senast jag var där tillbringade jag och mitt sällskap många timmar i en tunnel, instängd i något som närmast kan beskrivas som en boskapsfålla.. 

Min kollega Yvonne Fredriksson har ingående berättat om det komplicerade i att besöka Gaza. Läs hennes text En resa in i det absurda på PGS blogg

Beskedet att Israel nu utser Gaza som ”enemy entity” är otroligt oroande. Israel har under många år velat separera Gaza från Västbanken och de interna stridigheterna mellan Fatah och Hamas har nu gjort detta möjligt. Oberoende politiker och fredsaktivister som Mustafa Barghouthi går ut och vädjar om försoning och uppmanar omvärlden att protestera mot israels brott mot internationella lagar. Israel diskuterar nu hur de skall straffa Hamas som tagit över i Gaza och den strategi som verkar ligga närmast till hands är att strypa tillgången på el och vatten, alltså att kollektivt bestraffa hela befolkningen i Gaza.

Detta är från Nationella initiativets hemsida:

Dr. Mustafa Barghouthi, Secretary-General of the Palestinian National Initiative condemned Israel‘s attempts to separate the Gaza Strip from the West Bank. He stated that the crossings at Rafah and Karni have now been closed for more than three months, and added that, apart from limited communication with Egypt, Gaza is now completely sealed off from the outside world.

Dr. Barghouthi said the Palestinian government should urgently discuss Israeli strategies to separate the Gaza Strip from the West Bank. He stated that Israeli hostilities towards Gaza are part of its overall strategy to fragment the Occupied Palestinian Territories, and said this underlines Israel‘s determination to continue its full scale military occupation, revealing the emptiness of its claim to assist in the formation of a viable Palestinian”

Barghouthi added that Israel is seeking to punish the Palestinian people in Gaza by cutting electricity and fuel supplies, whilst the closures of crossings into and out of Gaza are aimed at preventing the movement of people, goods and funds. He said the decision not to allow international humanitarian agencies to enter Gaza is further proof of the gravity of the situation.

Dr. Barghouthi said this decision, and Israel‘s declaration that Gaza is an ”enemy entity” represents a declaration of war against all Palestinian people and the collective punishment of all Gaza residents. He added that Israel is attempting to sabotage the autumn Peace Summit before it has even taken place, as part of its overall efforts to destroy the Palestinian goal of establishing an independent Palestinian state. Dr Barghouthi said Palestinians are living under a military regime of systematic Apartheid which is intent on destroying the right of the Palestinian people to self-determination, territorial integrity and a viable national future state.

Dr. Barghouthi demanded that all official Palestinian organisations condemn these decisions by Israel and resolutely refuse to deal with them on this basis. He called on all Palestinian forces to unite against the Israeli occupation and attacks and to restore Palestinian cohesion, and the end of all unilateral measures which have been imposed on Palestine by Israel since June 2007. He reiterated that Israel is exploiting the current divisions in the Palestinian political arena.

Dr. Barghouthi called for the international community to intervene to protect the Palestinian people and stop Israel‘s violations of international law. Andra bloggar om: Gaza

Att leva bakom muren

I sitt senaste resebrev skriver Johanna Wallin om muren. Förutom att redogöra för fakta berättar hon om hur människors liv påverkas av israels avspärrningspolitik. Det är starka berättelser.

Här är ett utdrag:

Vi träffar en kvinna som bor i Nazlat ’Isa med sina barn, sin make och hans släktingar. Hon är född i en by i närheten men när muren byggdes hamnade den på andra sidan. För att besöka sina släktingar behöver hon särskilt tillstånd, som hon måste skaffa i Tulkarem och som bara gäller över dagen. Med en knapp timmes resa till Tulkarem, ett tillståndsförfarande som kan ta timmar och en dryg timmes resa från Nazlat ’Isa till familjens by blir det inga långa besök. Sina bröder i en närliggande by har hon inte sett på många år eftersom hon inte får hälsa på dem medan de inte får komma till Nazlat ’Isa. En av hennes söner har precis avtjänat ett sex månader långt fängelsestraff för att ha arbetat inne i Israel utan tillstånd. Många andra män har också hamnat i fängelse för att ha försökt ta sig till sina gamla arbetsplatser inne i Israel, vilket numera är olagligt.

/…/

På vår promenad längs med muren ser vi här och var runda hål i betongen längst ned vid marken. Där brukade barn sticka in sina armar för att ta sina vänner på andra sidan i hand. Men nu är hålen fulla med grus. Soldaterna gillade inte att barnen hade kontakt med varandra och fyllde igen hålen.

Läs hela Johannas resebrev här

Här är några tidigare blogginlägg jag skrivit om muren:
- En seger för ickevåldsmotståndet i Bilin
- This Wall must fall
- Tre år efter domen… riv muren!- Riv muren 2
- Riv muren!

Jalla, jalla.. muren skall falla!
 
Andra bloggar om: Muren

Fäktartjejer på besök från Västbanken

Foto: Yvonne Fredriksson

I morgon kommer fyra fäktartjejer och deras tränare till Sverige från Abu Diis på Västbanken. De är hitbjudna av Palestinagrupperna i Sverige och Svenska Fäktförbundet för att delta i Uppsala Cup. Tävlingarna äger rum lördagen den 22 september och kommer att sändas på webben, så deras kompisar i Abu Diis kommer att kunna följa äventyret framför datorn. Svenska fäktartjejer kommer tillsammans med PGS att vara värdar för laget.

Abu Diis ligger nära Östra Jerusalem, egentligen skulle det ta fem minuter att köra dit därifrån, men Abu Diis har drabbats mycket hårt av muren. Den gör att det numer tar 50 minuter att köra mellan den tänka huvudstaden och Abu Diis och den skär tvärs igenom byn och har totalt isolerat människorna där från Jerusalem, från varandra och från övriga Västbanken.

Palestinagrupperna stöder sedan många år tillbaka en liten ungdomsklubb i byn, Abu Diis Youth Club. Det är därifrån fäktartjejerna kommer. 1999 besökte ett fotbollslag med 14-åriga killar Sverige och Örebro. Det var jättelyckat, de bodde hos familjer till svenska fotbollskillar och besöket fick mycket positiv uppmärksamhet, inte minst lokalt i Örebro.

Klubben fyller verkligen en viktig funktion, då livet för ungdomarna i Abu Diis verkligen inte är lätt. Inte ens klubben (med en svensk flagga utanför) är fredad zon för de israeliska soldaterna, utan de har vid ett flertal tillfällen gått in på klubben och misshandlat ungdomar. För två år sedan dödades en av killarna som var på besök i Örebro. Han sköts ihjäl av en israelisk soldat när han stod i dörren till sportklubben. Fadi var en lugn kille som kom till klubben för att spela fotboll, han var en förebild för yngre killar i byn. Så sorgligt att det är svårt att skriva om.

Jag kommer att rapportera från fäktartjejernas besök i Uppsala under nästa vecka.

Se bilder och läs mer om ungdomsklubben och om fäktartjejerna här

Andra bloggar om: Fäktining, sport, Abu Diis, Västbanken, Uppsala Cup