Tusentals palestinier fortfarande fast vid gränsen

6 000 palestiner som befinner sig vid gränsen mellan Egypten och Gaza nekas fortfarande inresa till Gaza. De har suttit fast där sedan Israel stängde gränsen den 9 juni. Många hade varit i Egypten för att få medicinsk vård. 26 personer uppges ha dött, en cancerpatient dog så sent som i går och förhållandena för alla som vistas vid gränsövergången är naturligtvis mycket svåra.

Media har under de senaste dagarna gett intryck av att Israel ämnar låta de strandade palestinierna återvända till Gaza, men det har bara gällt ett hundratal personer som handplockats av Israel.

På andra sidan befinner sig palestinier som vill åka till Egypten för att genomgå behandling för kroniska sjukdomar eller för att arbeta.

I dag vädjar återigen ett antal palestinska och israeliska människorättsorganisationer om att gränsen måste öppnas. Uppropet är riktat till Israel, den palestinska presidenten och till EU och Egypten.

30 July 2007:
Joint call by human rights groups to open the Rafah border crossing

Rafah Crossing, the only gateway connecting 1.5 million Gaza residents to the outside world, has been closed consecutively since June 9, 2007.

As a result, at least 6, 000 Palestinians are trapped in the Egyptian towns of Rafah and Al-Arish, some of them under the harshest of conditions. Those waiting including patients who left Gaza to receive medical treatment and are being blocked from returning to their homes. The media reports that more than 20 people have died waiting. On the Gaza side of the border, medical patients, workers, students, and businesspeople are unable to leave Gaza in order to receive essential medical treatment, study, or earn their livelihoods. /…/ 

/…/According to the Agreement on Movement and Access, Israel monitors Rafah Crossing through video cameras and supervision of passenger lists, the Palestinian Authority is responsible for operating the crossing, and European Union monitors supervise the crossing physically, after Israel allows them to reach the crossing. Egypt operates the crossing from its side.

The undersigned human rights groups call upon these parties to fulfill the provisions of the Agreement in order to allow the opening of Rafah Crossing – the life-line for Gaza ’s residents.

We call upon Israel , the PA, the EU, and Egypt to immediately open the borders of Gaza for the passage of people, irrespective of their political agenda concerning Hamas. The residents of Gaza may not be used as hostages in a struggle over control of Gaza . /…/

Läs hela uttalandet

Här är länkar till de människorättsorganisationer som skrivit denna uppmaning, de är alla värda ett besök:

Al-Haq
Al-Mezan Center for Human Rights
Addameer
B’Tselem
Gisha – Legal Center for Freedom of Movement
Hamoked: Center for the Defence of the Individual
The Palestinian Centre for Human Rights
The Euro-Mediterranean Human Rights Network
The Public Committee Against Torture in Israel
Physicians for Human Rights-Israel
Rabbis for Human Rights
Yesh Din: Volunteers for Human Rights

Andra bloggar om: Rafah, Gaza, gränsövergångar, Israel

Följeslagare i Tulkarem

I går fick jag ett resebrev från min vän Johanna som är ekumenisk följeslagare i Tulkarem. Det var både vacker, jobbig, sorglig och lite hoppfull läsning. Hon beskriver med starka känslor frustrationen över det hon ser, det vardagliga förtrycket av det palestinska folket – hon skriver om gästvänligheten hon möter hos människorna i Tulkarem, procedurerna vid vägspärrar och grindar, de gigantiska bosättningarna runt Jerusalem - om ockupationen. Men också om israeler och internationella som verkligen gör något för att protestera och arbeta mot ockupationen för fred.

Jag har skrivit det förr, men säger det igen;  jag tycker att följeslagarna gör ett jättebra och viktigt jobb. Dels på plats, men främst genom att berätta om sina upplevelser och sprida människors berättelser till omvärlden.

Så här skriver Johanna efter de första dagarna i Tulkarem när hon har åkt till Jerusalem för ytterligare utbildning.

Tillbaka i Jerusalem sköljer allt plötsligt över mig och jag gråter, utan att kunna hålla tårarna tillbaka. Jag sitter i denna vackra stad där turister från hela världen flanerar gatorna och är tröstlös. Jag gråter för Palestina, för människorna jag mött, de stolta, starka, gästvänliga, omtänksamma människorna som kämpar för sina liv. Det känns som om hjärtat ska brista och jag kan för mitt liv inte förstå hur de orkar. Jag kan inte heller förstå hur israeler orkar vara så rädda, för ett folk som är grannar och människor precis som de. Jag förstår hur deras rädsla skapas, jag förstår det mer än väl, precis som jag förstår vad rädsla kan göra med människor. Men inte hur människor kan blunda för vad de gör, eller låter sina ledare och landsmän göra, mot sin nästa i rädslans namn.

Kanske förstår jag att det kan bli så när människor inte möts, när allt den ena sidan ser är beväpnade soldater medan den andra får lära sig att de måste skydda sig mot potentiella självmordsbombare. Men idag kan jag inte vara förstående, idag kan jag bara gråta för Palestinas folk. Jag vill skrika ut till världen, ruska om tills vi alla vaknar ur den här mardrömmen som har tillåtits pågå i 40 år. Vi har ingen rädsla att gömma oss bakom, vi har ingen mur som skymmer vår sikt eller soldater med vapen i hand som förbjuder oss att möta människorna på andra sidan. Vi, världen, ser men blundar. Mitt hjärta är tungt av skam.

Läs Johanna Wallins resebrev från Tulkarem

Läs mer om följeslagarprogrammet Seappi

Andra bloggar om: Följeslagare, Seappi, Tulkarem, Västbanken, Palestina, Israel, ockupationen, vägspärrar, muren

Intervju med Mustafa Barghouthi

Mustafa Barghouthi Foto: Anna Wester

 Som den här bloggens läsare vet kan jag inte nog uttrycka min ilska över att omvärlden inte tog chansen och erkände den palestinska samlingsregeringen som bildades efter hårt arbete av oberoende och demokratiska krafter i den palestinska politiken. Jag kommer att älta detta i hela mitt liv tror jag. Vår egen utrikesminister Carl Bildt hade ju sagt innan att en samlingsregering vore en möjlighet, en öppning för att avbryta den orättvisa bojkotten mot det palestinska folket, och när det var verklighet togs några trevande steg.. men som vanligt stannade det vid ord – ingen handling.

Mustafa Barghouthi som förhandlade mellan Hamas och Fatah för att nå en uppgörelse där Hamas lämnade ifrån sig makten och släppte in Fatah och andra partier i regeringen gjorde ett fantastiskt jobb som informationsminister. Han lyckades under dessa månader verkligen att få ut palestiniernas budskap i media. Men omvärldens ledare svek och bidrog till det politiska kaos som råder i dag.

Här är en intervju med Dr Barghouthi från Maan News.

Ma’an – The former minister of information to the now-disbanded unity government, Dr. Mustafa Barghouti, blamed what he called regional and international powers for the Palestinian internal conflict.

Barghouti told Ma’an that the Palestinians succeeded in forming the unity government but that outside pressures ”pushed the tension and the renewal of the intra-Palestinian clashes which ended, as we all know, with [the events] in the Gaza Strip last month.”

When asked if Iran and the USA were at fault, Barghouti said that ”these countries are using the Palestinians in achieving their own political agendas.”

In a televised interview with Ma’an News, the former minister said that intervention by other countries is the reason behind the collapse of the unity government. Barghouti believes that ”there are powers within Fatah and Hamas that were working against the Mecca Agreement, and that these powers, on account of their outside support, acted against the government and frustrated it.”

The Mecca Agreement was reached during a summit in Saudi Arabia, February 2007, whereby, under the auspices of Saudi King Abdullah Ben Abdul Aziz, Hamas and Fatah agreed on forming the unity government.

The former minister added that ”this was the same as what Israeli Foreign Minister Livni did in order to continue the siege on the Palestinians and to boycott the unity government.”

Regarding the events in the Gaza Strip, Barghouti said he was not surprised by what Hamas did: ”they did that according to a previous decision they had taken, but everyone knows that the Palestinians are fighting for a vague authority that does not exist. The continuation of the division [of the Gaza Strip and the West Bank] will end in the collapse of the Palestinian Authority.”

Not only the European Union, but ”the world and the Arab countries disappointed the unity government and let it down. Nothing was done to lift the siege.” Barghouti stated that, he finds ”when it comes to understanding what has happened and how to address the situation, there are many things to be tackled and dealt with”.

According to Barghouti, the Palestinian people are not divided into sectors or ideologies; the outside intervention is the main reason behind the division. On the other hand, he sees that corruption and factionalism have contributed to the deterioration of the morals of the Palestinians.

”Pessimism and accusations are mistakes made by the leaders, who lack true patriotic feeling”, Barghouti continued, ”outside interference should be rejected and refused on all levels”.

Finally, Barghouti warned against the emigration of young Palestinians from the country. Also, he also questioned why Hamas chose to ignore the calls for early elections. Dr Barghouthi argued that elections should be held on proportional bases, not on a district system, as this is ”the guarantee for democracy.”

Andra bloggar om: Mustafa Barghouthi, palestinska regeringen, bojkott, Hamas, Fatah, Palestina

Lästips i mörkret

Både i går och i dag var det nästan som att vakna upp en höstmorgon, mörk himmel, blåsigt och småregnigt. Jag tycker verkligen att det är jättemysigt med många grönområden där jag bor i funkisförorten Hökarängen söder om Stockholm. Men när det är sådant här väder, är verkligen betongen gråare än någonsin. Så istället för att skynda till stranden, ut till mammas land på Värmdö eller till kolonilotten så blir det en stund framför datorn..

Hittar ett intressant inlägg på Ali Esbatis blogg - han kommenterar en ledarartikel i Haaretz.

Den israeliska tidningen Haaretz skriver på ledarplats om det lagförslag som den israeliska extremhögern nu återigen vill driva igenom – det stötte på juridisk patrull tidigare – och som ska legalisera etnisk diskriminering vid upplåtelse av land endast till judiska ”bosättare” genom Jewish National Fund. Frågan är principiellt intressant om än inte i så måtto att dess ”lösning” åt ena eller andra hållet skulle innebära en avgörande faktisk skillnad i dagens förhållanden. Israel är de facto en rasistisk stat, även om ytterligare steg mot att de jure stensätta detta förhållande tas genom exempelvis denna process. Redan idag finns en omfattande diskriminering mot den arabiska befolkningen i Israel, för att inte tala om ockupationens rasistiska grundvalar och praxis.

Läs hela inlägget med länk till Haaretzartikeln.

Jinge har som alltid läst igenom dagens nyhetsskörd och rekomenderar på sin blogg en artikel av Göran Rosenberg i Dagens Nyheter – och jag håller med, som alltid när Rosenberg skriver, mycket läsvärd.

Idag skriver Göran Rosenberg en viktig artikel i Dagens Nyheter, och som vanligt lyfter jag på kepsen inför hans klarhet.

Det gör mig ont att han ska ses som en ”självhatande jude” av många israeler och israelvänner. Och det för att han verkligen är en sann israelvän, till skillnad från många av de mer eller mindre militanta sionister som jag ofta skriver om.

Läs hela inlägget med länk till Göran Rosenbergs artikel

Medan jag har suttit här och skrivit har solen ändå hittat fram mellan molnen, så det blir omedelbart en långpromenad med vovve..

Andra bloggar om: Israel, diskriminering, Göran Rosenberg, Haaretz, Ali Esbati, Jinge

Försoning viktigast

I dagarna presenterades en ny opinionsundersökning som gjorts med stöd av norska UD. Ca 2 000 personer på Västbanken och Gaza har deltagit i undersökningen som gjordes mellan den 2-12 juli.

Resultatet visar bland annat att:

- Palestinierna anser att nationell försoning är viktigare än fredssamtal med Israel just nu.
- 85 % av de tillfrågade vill se förhandlingar mellan Fatah och Hamas.
- 58 % uppger att de vill se fredsförhandlingar med Israel. En nedgång med 20 % sedan december 2006.
- Det råder delade meningar om bildandet av den nya regeringen. Hälften av de tillfrågade tycker att presidenten gjorde rätt som bildade krisregeringen.
- 31 % har inget eller lågt förtroende för krisregeringen. Ungefär lika många är skeptiska till Hamasregeringen i Gaza.
- 37 % tycker att Mr Fayyad’s regering är den legitima och 28% anser att Mr Haniyeh’s Hamasregering är den legitima. government is legitimate. De övriga 35 % anser inte att någon av dessa är legitma.
- Om det vore val i dag skulle Fatah få 45 % av rösterna och Hamas 22 %

Undersökningen är gjord av Fafo.
Fafo er en samfunnsvitenskapelig forskningsstiftelse. Vi arbeider med problemstillinger innen arbeidsliv, velferdspolitikk og levekår nasjonalt og internasjonalt.

Fafo grunnlagt av Landsorganisasjonen i Norge i 1982 som Fagbevegelsens senter for forskning, utredning og dokumentasjon. Fafo ble omdannet til stiftelse i 1993, med bidrag fra: Landsorganisasjonen i Norge, Orkla ASA, Umoe As, Elkem ASA, Coop Norge, Sparebank 1 Gruppen, Norsk Kommuneforbund og Telenor AS.

Andra bloggar om: Västbanken, Gaza, Palestina, opinionsundersökningar, Fatah, Hamas

Persika

Är väldigt stolt över denna lilla persika som nu växer på vår kolonilott på söder i Stockholm. Foto: Anna Wester

Med saknad.. tack för allt Birigitta!

Foto: Anna Wester

Jag tycker att sommaren är magisk på flera sätt. Våren kan jag tycka är lite jobbig, ljuset tränger plötsligt in genom persiennerna, bländar och lyser upp all smuts som legat gömd under vintern. Det är som att med våren kommer också en massa krav och förväntningar, medan sommaren när den väl är här ger stunder av total avkoppling och njutning. Man får bara vara, utan prestationer och en massa måsten.

Men så plötsligt händer något som bara inte får hända, som vänder upp och ner på allt, som påminner om att döden och sorgen aldrig tar semester.

I går var jag på Birgitta Albons begravning. Det var en fin minnesstund för en fantastisk kvinna. Birgitta är känd för en massa saker, journalist på DN i många år och då engagerad i rättvisefrågor i världen och hon hade ett stort engagemang i Palestinafrågan och skrev bland annat boken Muren tillsammans med Donald Boström som fotograferade.

Jag hade förmånen att få lära känna Birgitta Albons under min tid på Palestinagrupperna och hon blev en av alla de förebilder som betyder så mycket för mig – rent konkret så hjälpte hon mig att utvecklas som redigerare och skribent. ”Skicka texten så skall jag skriva igenom den”, sa hon alltid – och så var det som att hon drog med ett trollerispö över texten och plötsligt var den mjuk och lättläst. Hon lärde mig knep som jag använder dagligen i mitt skrivande. Annars så var det engagemanget, envisheten och energin som jag kommer att minnas.

Vi hade en del kontakt när hon kämpade mot cancern och aldrig någonsin var hon uppgiven, utan fast besluten att segra över den. Och det gjorde hon nästan. Beskedet om Birgittas bortgång var otroligt ledsamt, hon hade så mycket idéer och planer för nya projekt. Men hon kommer alltid att leva vidare genom sina texter.

Om frisläppandet av 255 palestinska fångar

Det är blandade känslor när media nu visar frigivningen av ett antal palestinska fångar. Glädje över att de får återförenas med sina nära och kära. Frustration över det fula politiska spelet som ligger bakom. Besvikelse över att Abbas låter Israel få göra dessa billiga poäng. Syftet är att stärka Fatah gentemot Hamas, kan också läsas som att splittra det palestinska folket ytterligare. Och sedan Olmert annonserade sin ”good will-gest” så har nästan lika många arresterats på Västbanken och Gaza samtidigt som över 10 000 fångar sitter kvar i de israeliska fängelserna.

I mainstream-media finns litet utrymme för analyser och bakgrundsfakta. Men bland bloggarna är det desto bättre. I går analyserade Ryan Ghadban detta på sin blogg: På tal om israeliska och palestinska fångar och Rawia Morra skriver också 11 000 familjer grät i dag

Andra bloggar om: Israel, Abbas, Olmert, palestinska fångar

Välkommen till Israel

Dessa två filmer fick jag i morse från den feministiska israeliska organisationen New Profile som jag skrivit om tidigare här. Jag är med på deras utskickslista och får genom den mycket intressanta artiklar. De senaste har handlat om hur de behandlar människor som ämnar besöka Västbanken när de kommer till Ben Gurion flygplatsen, med långa utfrågningar och visiteringar. Filmerna visar vittnesmål om hur palestinier i exil, samt en israelisk kvinna blivit förnedrade vid flygplatsen. Flera av dem när de var barn.

I ett pressmeddelande från SAMWU, South African Municipal Workers Union, berättar deras vice ordföranden hur han blev omhändertagen och visisterad av israeliska säkerhetstjänsten på en flygplats i Sydafrika. Läs uttalandet här.

Andra bloggar om: Israel, säkerhetskontroller, Västbanken, Palestina, Ben Gurion

This Wall must fall

Vi fick ett mail till Palestinagrupperna med tips om en hemsida där du kan gå in och agera mot muren. Där kan du skriva under ett upprop, vara med och riva en del av en interaktiv mur, skicka videokort till någon vän..

Jag känner inte till organisationen som står bakom den mer än att det är en samarbetsparner till Caritas, en katolsk biståndsorganisation. Jag tycker mursidan var väldigt fin och allt som står där kan jag stödja, men vet inte alls om jag skulle ställa mig bakom den här organisationens åsikter i övrigt.

Help Trócaire to establish a just and lasting peace for Palestinians & Israelis. The illegal wall cutting through Palestinian communities must fall before peace can be reached. Walls don’t build peace. People do.

Besök sidan This Wall must fall