Vägspärrar 2001-2007

I går ägnade jag lite tid åt att scanna in bilder som jag bara haft som papperkopior tidigare. Återigen slog det mig hur mycket som förändrats i Palestina bara under 2000-talet. Hur mycket Israel har byggt för att permanenta ockupationen – vägar, tunnlar, terminaler och inte minst muren som ju inte fanns 2001. Jag har skrivit det förr, men det blir verkligen tydligt hur man institutionaliserat förtrycket och etablerar nya gränser.

Här är bilder jag tagit vid Qalandia Checkpoint från olika resor (utom den sista som är från Yvonne Fredriksson)

Andra bloggar om: Västbanken, vägspärrar, förtryck, ockupation, Israel

Olmert säger en sak och gör en annan

Som alltid säger Israels premiärminister, nu Olmert tidigare Sharon och en hel rad andra, en sak framför TV-kamror och på toppmöten och agerar sedan precis tvärtom på Västbanken och i Gaza. Under toppmötet i Egypten gjorte Olmert sken av att visa någon sorts god vilja, han sade bland annat att Israel skulle frige 250 fångar – i går arresterade de nästan 100 personer på Västbanken. Han har också sagt att de skall lätta på några vägspärrar. Bara tomma ord.

Sedan i går morse har israeliska trupper invaderat stadskärnan i Nablus, samt områden runt omkring. De stormade bland annat ett sjukhus och intog ett 30-tal familjers hus och gjorde om dem till militära utposter. De sprängde även en viktig eltransformator som förser stora delar av staden med el.

Och flera människor har dödats de senaste dagarna, i onsdags dog 11 palestinier i flygräderna, i Nablus dödades en ung man när taxin som han färdades i inte stannade på de israeliska soldaternas uppmaning. Vi får väl snart se facit i skadade och döda för den pågående invasionen.

Kanske kommer en rapport från mina vänner som är där på resa. De är i Askar Camp i dag, det ligger strax utanför Nablus. Om de kommer in genom Huwarra checkpoint vill säga. Där brukar det vara svårt att komma igenom trots papper om att man skall besöka statligt finansierade biståndsprojekt. När jag var där tidigare i år var soldaterna också inne i Nablus, men det gick ändå att ta sig till flyktinglägret där PGS stödjer ett aktivitetscenter för barn.

Att komma in, eller inte komma in

Det är många jobbiga scener som utspelats på Ben Gurion flygplatsen i Israel. Själv har jag några riktigt obehagliga upplevelser därifrån, mest från utresan då vi som besökt ockuperad mark blir utsatta för förhör och ganska så förnedrande behandling i timmar. Speciellt de gånger jag varit i Gaza. Jag brukar känna mig som en urvriden trasa när jag till slut eskorteras full av röda klistermärken genom hissar och korridorer där inga andra resenärer befinner sig.

Palestinier som inte har isrealiska pass kan inte åka via Ben Gurion, utan när vi har palestinska gäster så åker de via Amman i Jordanien eller Rafah, gränsen mot Egypten. Även då måste de passera israelisk gränskontroll.

Så har vi inresan, där är det värst för dem som har ett arabiskt namn, eller är kända som ISM-aktivister. Många har nekats inresa, än fler utsatts för förhör i timmar. I tisdags när PGS-gruppen ankom till Israel var det några nervösa timmar när de valt ut Sahar för förhör. Jag bet sönder mina naglar, innan de ringde och sa att även Sahar satt i bilen på väg mot Jerusalem.

Här är hennes berättelse om vad som hände:

Det är inte lätt att ta sig in i landet. Åtminstone inte om man är arab eller aktivist. Själv är jag lite av varje då jag har ett arabiskt namn och nu är här med Palestinagrupperna. Av de sju personerna i vår grupp valdes jag ut för förhör. Jag fördes till ett väntrum medan mitt pass fördes bort. I väntrummet sitter mest exilpalestinier som kommit för att besöka sin släkt. Barnen leker utan att ana situationens allvar. I rummet sitter också en sydamerikansk präst och en italiensk man. Den senare ar lika förvånad som alla oss andra över varför han hamnat här. Jag vågar inte prata med någon, jag vet inte vem jag kan lita på, men vi kommunicerar med vara blickar.

Efter ett tag kallas jag in till en israelisk soldat som förklarar att hon ska stalla ett antal frågor “for security”. Är du saker på att Saltsjö-Boo, där du ar född ligger i Sverige och Inte i Iran? Är det säkert att du ar född i Sverige, vad heter din far? Vad heter din farfar? Varför är du har? Varför vill du se PGS projekt? Vad är PGS? Sedan åter till vänrummet, ännu en timmes väntan i total ovisshet, varpå jag åter kallas på intervju. Nu är det en ny soldat som ställer samma fragor, ”Boo, ligger inte det i Iran – är du säker?, de registrerar min e-post och telefonnummer. Hänvisas åter ut till oviss väntan. Under hela tiden vet jag att åtta personer väntar på mig utanför flygplatsen “Väntar fortfarande på mitt pass” SMS ar jag ut till dem nar två timmar har gått. En palestinsk man berättar att han ar från USA, han hade hyrt en hyrbil för att ta sig till sina släktingar, men bilen har han antagligen nu missat. Hur lång tid tar det undrar jag? “Ingen vet, svarar han, ibland två timmar, ibland fem timmar, ibland får man inte komma in”.

En ung palestinsk man har tappat tålamodet och ber upprört om att få veta något. Den kvinnliga soldaten vrålar tillbaka att om han inte håller sin käft så kommer det ta väldigt lång tid, och är han riktigt otrevlig kommer han inte komma in över huvud taget. Efter tre timmars väntan hör jag mitt förnamn, “Sahar”, du kan gå nu, ditt bagage finns i Lost and Found avdelningen. Jag går, men känner mig nu hårdbevakad då jag är registrerad från topp till tå. “It is for security” ekar det i mitt huvud.

Andra bloggar om: Israel

Reseblogg

Raden längst fram: Lisa Norman (reseledare, PGS förbundsstyrelse), Kim S Aguayo (PGS kansli) Sahar Nejat (PG Stockholm), Evelina Sjöstedt (PG Sundsvall).I mitten: Taha (taxichaufför – och vän till PGS)Längst bak: Åsa Norman(Lisas dotter), Per Gustin (förbundsstyrelsen) och Efraim Gomez (PG Stockholm)
–
Sedan i tisdags är en grupp unga aktiva PGSare på resa i Palestina, alla för första gången. Jag har haft resfeber med dem innan och nu ser jag fram emot att läsa om deras upplevelser. De har lovat att skriva något varje dag. I går skrev Efraim den första bloggen som handlar om mötet de haft med FN-organet OCHA.
De kommer även att besöka Hebron, Jericho, Ramallah, Abu Diis, Betlehem etc..

Följ deras resa på PGS blogg
–

Andra bloggar om: Resa, Palestina, Palestinagrupperna

Skriv under upprop!

Sign the PSC Petition:
Kick Israeli Apartheid Out of Football
- Fair Play for the Palestinians

http://www.palestinecampaign.org/petition.asp?PetitionID=4

We the undersigned urge the Football Association (FA), the Union of EuropeanFootball Association (UEFA) and the International Federation of AssociationFootball (FIFA) to take appropriate measures to ban the national Israeli football team from all international fixtures until the state of Israel entirely complies with International Law and relevant United Nations resolutions to end Israeli occupation.

For the past 60 years, Israel has been destroying Palestinian lives,livelihoods and homes daily, is refusing to stop the building of illegal settlements and the apartheid wall on stolen land.

Palestinians love football but both amateur and professional players and the Palestinian Football Association are unable to function fully because of the occupation. Children have been killed and injured by the Israeli army while playing football.

International and national football organizations must take action to support the Palestinians right and ability to participate atevery level of the game. We believe that, like the sporting boycott against Apartheid South Africa,only international pressure can make Israel end its violations of international Law and human rights towards the Palestinian people to bringabout a just and lasting peace to the Middle-East.

(This petition will be brought to the attention of the FA, UEFA and FIFA ahead of the England – Israel Euro qualifier on 8th September 2007)

Sign the petition here:
http://www.palestinecampaign.org/petition.asp?PetitionID=4

Andra bloggar om: Fotboll, Palestina, sport, bojkott, Israel

Splittrat Palestina

Trots en hel del skillnader i hur människor lever i Gaza och på Västbanken har det politiska ledarskapet alltid varit enat. Tills nu. Bilden föreställer mig vid ett besök i Gaza 2005.

—
Att separera Gaza och Västbanken har länge varit en av Israels strategier. Något som samtliga palestinska grupper – politiska partier, fackföreningar, ideella organisationer etc – aktivt arbetat mot trots olikheterna som skapats av Israels isolering av Gaza. Att Israel nu gör allt för att dra fördel av de interna palestinska striderna, är inte någon överraskning, men det är svårt att vänja sig vid omvärldens sätt att agera i den här konflikten.Det är osmakligt att höra Olmert uttala sitt stöd för Fatah-regeringen och plötsligt locka med pengar och frisläppande av fångar och det är obehagligt att se hur Fatah och Hamas låter det palestinska folket splittras. President Abbas har plötsligt en massa krav till Israel och de går alla ut på att stärka Fatahs makt över Hamas. Och jag vågar inte ens tänka på vart Hamas nu vänder sig för att få liknande stöd.

Jag var på Västbanken och i Gaza när Hamas vann valet januari 2006. Den överlägsna segern var något av en chock för många, även för en del av dem som hade röstat på Hamas. Personligen var jag besviken för att de oberoende, som Mustafa Barghouthis parti Al Mubadara och Hanan Ashrawis Tredje vägen, gjorde ett så dåligt val. Efter att ha talat politik från morgon till kväll i några dagar var slutsatsen att folk nu röstade bort Fatah – vilket förhoppningsvis skulle leda till att det sekulariserade Fatah ägnade kraft åt att förnya och föryngra sig och demokratisera rörelsen – för att sedan återta makten vid nästa val. Alla opinionsmätningar visade klart att palestinierna inte ville se någon islamisk stat, men att folk tyckte att Hamas, eller Change and reform som partiet hette, inte var korrupta. Om det var en realistisk analys får vi aldrig veta, då omvärldens skamliga bojkott mot den demokratiskt valda regeringen infördes från dag 1.

Jag kommer aldrig att förstå varför omvärlden sedan missade möjligheten att avbryta bojkotten mot den palestinska regeringen genom att fullt ut erkänna den nationella samlingsregeringen som förhandlades fram av freds- och demokratiförespråkare tidigare i år. Att Israel inte skulle göra det, förstod alla, men EU, FN, USA, Ryssland..!? Nu däremot kommer signaler om att stödet skall återupptas och att den nya Fatah-regeringen ger hopp om fredssamtal. Hamas får bli martyrer och Abbas blir i mångas ögon en förrädare.

Nu är Palestina splittrat och Israel drar nytta av det på bästa sätt. Mustafa Barghouthi sade vid en presskonferens i går att ”Israel is taking advantage of the regrettable recent conflicts in the Palestinian terrotories to enable its settlement expansion plans and the policy of separating the Palestinian territories. Olmert´s behaviour is the best example of this”. Han uppmanade EU att stödja Gaza ekonomiskt för att förhindra en humanitär katastrof, och han uppmanade omvärlden att sätta press på Israel för att de skall öppna gränsen mot Egypten och tillåta de 6000 palestinier som sitter fast där att återvända hem.

Och för palestinierna ser vardagen ungefär likadan ut trots den politiska turbulensen, för det är ockupationen som gör allt normalt liv omöjligt att leva.

Andra bloggar om: Hamas, Fatah, Gaza, Västbanken, Israel, Olmert, ockupation

Allt om falafel

Alltomfalafel.se försöker föra fram allt om falafel. Och inget om kebab! Här finns samlat artiklar om näringslära, falafelns historia – och sen ger vi alla chansen att recensera sitt lokala falafelhak. (egen presentation av hemsidan)

Från ett kylskåp på en Falafelrestaurang i Betlehem.
Foto: Anna Wester

Israel fortsätter med riktade mord

I natt har Israeliska armén gjort flygräder över Gaza. Ett anfall riktades mot en bil där en medlem i Islamiska Jihad sägs ha färdats. Bilen totalförstördes, en person dödades och två skadades.

För några år sedan hördes protester från omvärlden varje gång Israel utförde en utomrättslig avrättning – då det bryter mot internationell rätt. Nu tycks det så vanligt, att ingen längre säger något.

ockupationens vardag

Medan fokus i medierna är på de interna striderna och de politiska bråken mellan palestinska grupper, fortsätter ockupationens vardag. Här är några nyheter från det senaste dygnet.

Israeliska bosättare nära staden Salfit på Västbanken stal i går 300 olivträd från palestinska bönder. De ryckte upp dem och planterade om dem vid sin bosättning The Ami Ad colony. (Maan News 22/6)

Israeliska armén IDF sköt i går ihjäl en obeväpnad palestinsk man, Shadi Matoor 25 år, nära Hebron på Västbanken. IDF säger att han gick mot en armépostering och stannade inte när de ropade stopp. (Haaretz 23/6)

I byarna Artas och Um Salamuna nära Betlehem på Västbanken hölls icke-våldsdemonstrationer mot muren under fredagen. (Maan News 22/6)

Mitt på dagen i går drog sig Israeliska armén tillbaka från staden Nablus på Västbanken, efter att ha invaderat den och arresterat fyra palestinier och skadat en av dem. Samtidigt arresterades flera palestinier i staden Jenin. De arresterade tillhörde Fatah och enligt israeliska armén var de efterlysta. De israeliska soldaterna intog också en byggnad i Nablus – byggnaden utsattes för hård beskjutning av IDF. (Maan News 22/6)

Brittisk bojkottkampanj

I ett pressmeddelande från den engelska organisationen Palestine Solidarity Campaign meddelades i går att den brittiska fackföreningsrörelsen UNISON har antagit en motion om bojkott av Israel.

PSC Press Release – UNISON Motion on Palestine
PSC welcomes the UNISON vote in support of Palestinian rights and in support for a campaign of boycott.

The Palestine Solidarity Campaign Welcomes UNISON’s motion 53 on Palestine passed this afternoon Wednesday the 21st June at their conference in Brighton. UNISON represents 1.3 million National Health Service and other public service workers in the UK.

UNISON, one of the many National Trade Unions affiliates of the PSC, is thus leading the way for a just and peaceful solution to the Israeli occupation of Palestine now in its 40th year. The PSC welcomes UNISON’s condemnation ”of the economic sanctions imposed upon the Occupied Palestinian Territories following Palestinian Parliamentary Elections of 25 January 2006, which make worse the appalling economic circumstances of the occupation”. However, given the events of this week, PSC is deeply concerned that the sanctions are now being lifted to support one Palestinian faction against another, only to serve Israel’s and the West’s interests. This will have the result of further undermining Palestinian democracy and increasing poverty and hardship in Gaza.
The UNISON resolution acknowledges that a campaign of boycott is necessary, which was called for by members of the Palestinian Civil Society until it complies with International Law and Universal Principles of Human Rights.

”We, representative of Palestinian Civil Society, call upon international civil society organisations and people of conscience all over the world to impose broad boycotts and implement divestment initiatives against Israel similar to those applied in South Africa in the apartheid era. We appeal to you to pressure your representative states to impose embargoes and sanctions against Israel. We also invite conscientious Israelis to support this Call, for the sake of justice and genuine peace.” (for a full list of organisations visit http://www.stopthewall.org/downloads/pdf/BDS

Finally, we welcome the call for UNISON’s ”branches and regions to affiliate to the Palestine Solidarity Campaign (PSC), help build PSC branches”. PSC campaigns for justice for the Palestinians, and is successfully building a mass solidarity movement with the aim of effecting changes in consciousness, policies and actions at a national and international level.Andra bloggar om: Bojkott, Israel, England, Fackföreningsrörelsen, Palestina