Jag har länge funderat på att starta en blogg, men grubblat över om jag har något att tillföra – det finns ju så många bra bloggar på nätet. Så jag har loggat in på bloggspot några gånger och sedan ångrat mig.
I går bestämde jag mig. Jag tror det var när jag läste om att det äntligen bildats en nationell samlingsregering i Palestina som jag bestämde mig. Jag kände ett behov av att uttrycka min glädje och mina förhoppningar över detta. Det var så länge sedan man fick känna lite hopp över något som händer i Israel/Palestina. Jag känner förstås stor oro nu också, att Israel kommer att trappa upp våldet vid vägspärrar och inne i städerna. Så brukar det bli när Palestina får uppmärksamhet för något positivt.
Men nu har palestinierna verkligen gått omvärlden till mötes och bildat en ny regering, även om Hamas efter väl genomförda demokratiska val hade all rätt att sitta ensamma vid regeringsmakten. De har inte bara delat makten mellan Hamas och Fatah, utan även bjudit in oberoende kandidater som till exempel Mustafa Barghouthi från det nationella initiativet. Han har blivit informationsminister, vilket kanske är det mest glädjande som jag ser det. Mustafa Barghouthi är en envis förespråkare för demokrati, rättvisa, samexistens och jämlikhet. Och han har en unik förmåga att föra ut palestiniernas budskap. Det har vi inte sett hos alla palestinska makthavare.
Nu ligger bollen hos omvärlden, nu måste EU, USA, Ryssland och FN stödja denna regering och häva bojkotten mot det palestinska folket som infördes när Hamas vann valet. Allt annat vore galet. Tyvärr är det galna inte ovanligt när det gäller Palestina/Israel-konflikten.
Jag har hållt på så länge nu på morgonen med att göra ordning själva bloggen, att jag inte har så mycket ork kvar att skriva – måste ut i solen med min vovve.
